Da har man alltsa hoppat bungy jump. Jag har aldrig varit sa radd i hela mitt liv forut. Men som Skalman konstaterar efter sa manga aventyr; Lille Skutt var modigast av dem alla eftersom det kravs extra mycket mod nar man ar sa radd.
/David
onsdag 23 juli 2008
måndag 21 juli 2008
Uppdatering Nepal
Vi borjar nu narma oss slutet av var vistelse har i Nepal. For narvarande sitter David och skriver ett inlagg om var safari i Chitwan, sa jag tankte forsoka skriva om lite andra saker.
Den dominerande aktiviteten har i Nepal har helt klart varit var storslagna Himalaya-vandring. Da vi kom fram till Pokhara (vandringens andpunkt och en av de storre staderna i Nepal) var vara fotter trotta pa att vandra och dessutom luktade alla vara klader helt episkt.
Pokhara ligger valdigt fint vid en sjo och det var en passande plats att slappna av pa efter vara heroiska strapatser i varldens maktigaste bergskedja. Det basta var att hyra en bat, paddla ut pa sjon och bara guppa runt i solskenet i nagra timmar. Jag tog mig aven ett dopp fran baten, men David gillar inte att bli blot sa han skippade det.
Efter nagra dagar i Pokhara atervande vi till Kathmandu, vilket fungerar som bas for vara fortsatta aktiviteter i landet. I Kathmandu bor vi pa ett guesthouse i Thamel, vilket ar en stadsdel dar precis ALLT ar till for turister. Har finns guesthouses, turistanpassade kafeer och restauranger, trekking-butiker, researrangorer och allt annat en Nepal-turist kan tanka sig behova i precis varje gatuhorn. Ett sadant omrade ar naturligtvis ocksa ett populart tillhall for tiggare och jobbiga forsaljare, men de lar man sig hantera efter hand. Aven om Thamel verkligen inte ar Nepal sa ar atmosfaren har valdigt trevlig och det finns manga mysiga inne- och uteserveringar dar man kan umgas med andra resenarer.
Sedan vi atervande till Kathmandu har vi hunnit med en tredagarsresa till Chitwan, vilket David precis har skrivit ett inlagg om. Vi har aven besokt Pashupatinath, ett av de storsta och mest beromda hinduiska templen i Nepal. Templet ar en valdigt popular plats att kremera lik pa och att bevittna en sadan kremering var en ganska stark upplevelse. Kremeringsplaserna ligger langs med kanten av den flod som tempelomradet ligger utmed, och det finns en plats for hogkastiga personer (eller personer med mycket pengar) och flera platser langre ner langs floden for lagkastiga personer. Att se de gratande slaktingar sta och se pa medan liket tands pa, samtidigt som barnen glatt badar och leker i floden alldeled intill (som ar allt annar en ren eftersom all aska fran liken kastas i den!), kandes aningen markligt.
Idag har jag och David delat pa oss. Jag har agnat mig at rafting, medan David, som inte gillar att bli blot, har stannat har i Kathmandu. Raftingen var ungefar sa haftig som man kunde tanka sig (kanske kunde gatt lite snabbare ibland), och det blev annu haftigare av att jag ramlade ur baten i en av de vildaste forsarna :) Guiden visade dock prov pa sin rutin da han lyckades fiska upp bade mig och min ena tappade flip-flop ur vattnet.
Nu har vi bara tre dagar kvar i Nepal innan det bar av till Indien. En av dessa dagar ska agnas at en resa upp till Last Resort dar vi med ett gummiband runt benen ska slanga oss ner i avgrunden. Bungeen ar tydligen varldens tredje hogsta :) De ovriga dagarna ska agnas at lite sightseeing i och runt Kathmandu. En av dagarna kommer vi troligen ta bussen till Bhaktapur, vilket ska vara en ytterst trevlig stad med mycket gamla anor. Att stadskarnan ar bilfri blir en extra bonus, da man har i Kathmandu aldrig kommer undan detta standiga tutande.
/Joel
Den dominerande aktiviteten har i Nepal har helt klart varit var storslagna Himalaya-vandring. Da vi kom fram till Pokhara (vandringens andpunkt och en av de storre staderna i Nepal) var vara fotter trotta pa att vandra och dessutom luktade alla vara klader helt episkt.
Pokhara ligger valdigt fint vid en sjo och det var en passande plats att slappna av pa efter vara heroiska strapatser i varldens maktigaste bergskedja. Det basta var att hyra en bat, paddla ut pa sjon och bara guppa runt i solskenet i nagra timmar. Jag tog mig aven ett dopp fran baten, men David gillar inte att bli blot sa han skippade det.
Efter nagra dagar i Pokhara atervande vi till Kathmandu, vilket fungerar som bas for vara fortsatta aktiviteter i landet. I Kathmandu bor vi pa ett guesthouse i Thamel, vilket ar en stadsdel dar precis ALLT ar till for turister. Har finns guesthouses, turistanpassade kafeer och restauranger, trekking-butiker, researrangorer och allt annat en Nepal-turist kan tanka sig behova i precis varje gatuhorn. Ett sadant omrade ar naturligtvis ocksa ett populart tillhall for tiggare och jobbiga forsaljare, men de lar man sig hantera efter hand. Aven om Thamel verkligen inte ar Nepal sa ar atmosfaren har valdigt trevlig och det finns manga mysiga inne- och uteserveringar dar man kan umgas med andra resenarer.
Sedan vi atervande till Kathmandu har vi hunnit med en tredagarsresa till Chitwan, vilket David precis har skrivit ett inlagg om. Vi har aven besokt Pashupatinath, ett av de storsta och mest beromda hinduiska templen i Nepal. Templet ar en valdigt popular plats att kremera lik pa och att bevittna en sadan kremering var en ganska stark upplevelse. Kremeringsplaserna ligger langs med kanten av den flod som tempelomradet ligger utmed, och det finns en plats for hogkastiga personer (eller personer med mycket pengar) och flera platser langre ner langs floden for lagkastiga personer. Att se de gratande slaktingar sta och se pa medan liket tands pa, samtidigt som barnen glatt badar och leker i floden alldeled intill (som ar allt annar en ren eftersom all aska fran liken kastas i den!), kandes aningen markligt.
Idag har jag och David delat pa oss. Jag har agnat mig at rafting, medan David, som inte gillar att bli blot, har stannat har i Kathmandu. Raftingen var ungefar sa haftig som man kunde tanka sig (kanske kunde gatt lite snabbare ibland), och det blev annu haftigare av att jag ramlade ur baten i en av de vildaste forsarna :) Guiden visade dock prov pa sin rutin da han lyckades fiska upp bade mig och min ena tappade flip-flop ur vattnet.
Nu har vi bara tre dagar kvar i Nepal innan det bar av till Indien. En av dessa dagar ska agnas at en resa upp till Last Resort dar vi med ett gummiband runt benen ska slanga oss ner i avgrunden. Bungeen ar tydligen varldens tredje hogsta :) De ovriga dagarna ska agnas at lite sightseeing i och runt Kathmandu. En av dagarna kommer vi troligen ta bussen till Bhaktapur, vilket ska vara en ytterst trevlig stad med mycket gamla anor. Att stadskarnan ar bilfri blir en extra bonus, da man har i Kathmandu aldrig kommer undan detta standiga tutande.
/Joel
Royal Chitwan National Park enl. David
I sodra Nepal inrattade den nepalesiska kungen i mitten av 1800-talet ett jaktreservat for overklassen och viktiga utlandska kontakter. I reservatet forbjods folket att vistas och alla djuren levde lyckliga i harmoni med varandra forutom da kungen kom dit och skot dem. Langt senare omvandlades jaktreservatet till en nationalpark dit manniskor kommer for att titta pa djuren istallet for att doda dem. Vi har varit dar.
Chitwan ligger 16 mil, eller 6 timmar med en nepalesisk buss, soder om Kathmandu. Som vanligt var det en ratt jobbig bussresa och jag var som vanligt nar vi aker buss sjuk... men strunt samma.
Pa samma hotell som vi bodde pa i Chitwan bodde aven ett gang pa sju lakarstudenter fran olika delar av vastvarlden. Med dem spenderade vi ett par dagar i och omkring nationalparken dar vi gjorde ett antal mer eller mindre spannande och roliga aktiviteter som ofta involverade elefanter. Ja, du laste ratt; aktiviteterna involverade elefanter, pa riktigt, riktigt nara hall dessutom.
Men lat oss borja fran borjan. Efter att ha kommit fram till vart hotell gav vi oss ut pa en promenad till en narliggande by och till en narliggande flodbank for att se pa solnedgangen. Flodbanken visade sig krylla av danskar, uppskattningsvis 2/3 av alla som var dar kom fran vart sydliga grannland, sa vi gjorde ett snabbt atertag till vart hotell for att ata middag och ga och lagga oss i tid.
Nasta dag var var stora aventyrsdag. Vi gick upp tidigt i ottan, slangde i oss var frukost och strax efter 7 var vi redo att mota dagens utmaningar. Dagens forsta aktivitet var inget mindre an elefantridning. Vid porten till hotellet stod tre elefanter; en skitstor och tva lite mindre. Jag och Joel sprang direkt och satte oss pa den stora. Darefter bar det av ut i vildmarken. Vildmarken var den kanske enda besvikelsen med var djungelvistelse. Vi sag inga haftiga vilda djur. Inte ens noshorning som tydligen visar sig for 95% av alla besokare. Dock var det inte sa farligt for efter att ha ridit pa elefant var det dags att bada med elfant! Att bada med elefant ar bland det roligaste jag har gjort. Det gar i princip ut pa att sitta pa elefantens rygg och sedan bli avkastad. Det kanske inte later sa kul, men tro mig; - det ar det. Senare under eftermiddagen var det dags for en kanottur under vilken vi sag ett par krokodiler och darefter gick vi ivag till elefantuppfodningsanstalten dar vi fick se sma elefanter, deras foraldrar och alla hyss som sma elefanter kan tankas gora. Den sista aktiviteten involverade inga vilda djur, istallet fick vi se en forestallning med Chitwans naturbefolknings, det sa kallade Tharufolket, traditionella dans.
Pa tredje dagen akte vi tillbaka till Kathmandu, vid det laget var vi rorande overens om att elefanter ar varldens trevligaste djur.
/David
Chitwan ligger 16 mil, eller 6 timmar med en nepalesisk buss, soder om Kathmandu. Som vanligt var det en ratt jobbig bussresa och jag var som vanligt nar vi aker buss sjuk... men strunt samma.
Pa samma hotell som vi bodde pa i Chitwan bodde aven ett gang pa sju lakarstudenter fran olika delar av vastvarlden. Med dem spenderade vi ett par dagar i och omkring nationalparken dar vi gjorde ett antal mer eller mindre spannande och roliga aktiviteter som ofta involverade elefanter. Ja, du laste ratt; aktiviteterna involverade elefanter, pa riktigt, riktigt nara hall dessutom.
Men lat oss borja fran borjan. Efter att ha kommit fram till vart hotell gav vi oss ut pa en promenad till en narliggande by och till en narliggande flodbank for att se pa solnedgangen. Flodbanken visade sig krylla av danskar, uppskattningsvis 2/3 av alla som var dar kom fran vart sydliga grannland, sa vi gjorde ett snabbt atertag till vart hotell for att ata middag och ga och lagga oss i tid.
Nasta dag var var stora aventyrsdag. Vi gick upp tidigt i ottan, slangde i oss var frukost och strax efter 7 var vi redo att mota dagens utmaningar. Dagens forsta aktivitet var inget mindre an elefantridning. Vid porten till hotellet stod tre elefanter; en skitstor och tva lite mindre. Jag och Joel sprang direkt och satte oss pa den stora. Darefter bar det av ut i vildmarken. Vildmarken var den kanske enda besvikelsen med var djungelvistelse. Vi sag inga haftiga vilda djur. Inte ens noshorning som tydligen visar sig for 95% av alla besokare. Dock var det inte sa farligt for efter att ha ridit pa elefant var det dags att bada med elfant! Att bada med elefant ar bland det roligaste jag har gjort. Det gar i princip ut pa att sitta pa elefantens rygg och sedan bli avkastad. Det kanske inte later sa kul, men tro mig; - det ar det. Senare under eftermiddagen var det dags for en kanottur under vilken vi sag ett par krokodiler och darefter gick vi ivag till elefantuppfodningsanstalten dar vi fick se sma elefanter, deras foraldrar och alla hyss som sma elefanter kan tankas gora. Den sista aktiviteten involverade inga vilda djur, istallet fick vi se en forestallning med Chitwans naturbefolknings, det sa kallade Tharufolket, traditionella dans.
Pa tredje dagen akte vi tillbaka till Kathmandu, vid det laget var vi rorande overens om att elefanter ar varldens trevligaste djur.
/David
tisdag 15 juli 2008
Nepalesisk musik enl. David
Dar satt jag. Kinderna blossade av feber, armarna blossade av for mycket sol och mina trotta ogon var slott fixerade nagonstans i mittgangen av den nepalesiska bussen. Trots alla mina krampor madde jag anda helt okej. Jag var inte bitter over att ha blivit sjuk - "mycket battre att vara sjuk nar man aker buss an att vara sjuk nar man ar ute och vandrar" var min knivskarpa analys av situationen.
Helt plotsligt hande det nagot som fick mig att hoppa till av obehag. Nagot som var varre an sjukdom, overdriven solbranna och utebliven somn tillsammans. Nagot som endast en fullstandigt dov manniska inte markt och lidit av. Ur bussens slitna hogtalare borjade det stromma nepalesisk popularmusik.
Nu kanske ni, mina arade lasare, tanker "Ameh vaddara... musik kan val inte va sa farligt!". Det ar latt att forledas in i sadana tankar, jag menar; vi har val alla hort exempelvis Kents radiohits och faktiskt statt ut med det utan att skriva ett blogginlagg om handelsen. Da kommer vi till det oundvikliga faktum att nepalesisk popularmusik inte ar som annan musik. Lat mig forklara nagra viktiga skillnader.
1. Nepalesisk musik spelas alltid otroligt hogt, minst 1000dB ar min uppskattning.
2. Nepalesisk musik inkluderar alltid tva sangare, en man och en kvinna, som bada sjunger som om de svalt en blockflojt.
3. Nepalesisk musik har alltid samma instrumentuppsattning, en uppsattning som mest involverar oljud.
Jag skulle kunna fortsatta listan ytterligare men valjer att inte gora det utan valjer istallet att lata er luta er tillbaka med en god kopp te och njuta av att vara en halv kontinent bort fran elandet.
/David
Helt plotsligt hande det nagot som fick mig att hoppa till av obehag. Nagot som var varre an sjukdom, overdriven solbranna och utebliven somn tillsammans. Nagot som endast en fullstandigt dov manniska inte markt och lidit av. Ur bussens slitna hogtalare borjade det stromma nepalesisk popularmusik.
Nu kanske ni, mina arade lasare, tanker "Ameh vaddara... musik kan val inte va sa farligt!". Det ar latt att forledas in i sadana tankar, jag menar; vi har val alla hort exempelvis Kents radiohits och faktiskt statt ut med det utan att skriva ett blogginlagg om handelsen. Da kommer vi till det oundvikliga faktum att nepalesisk popularmusik inte ar som annan musik. Lat mig forklara nagra viktiga skillnader.
1. Nepalesisk musik spelas alltid otroligt hogt, minst 1000dB ar min uppskattning.
2. Nepalesisk musik inkluderar alltid tva sangare, en man och en kvinna, som bada sjunger som om de svalt en blockflojt.
3. Nepalesisk musik har alltid samma instrumentuppsattning, en uppsattning som mest involverar oljud.
Jag skulle kunna fortsatta listan ytterligare men valjer att inte gora det utan valjer istallet att lata er luta er tillbaka med en god kopp te och njuta av att vara en halv kontinent bort fran elandet.
/David
lördag 12 juli 2008
Annapurna circuittrekken enl. David
"Vandraren har ingenstans att ga nar han kommit fram till slutet"
- Nordman
Jag tror inte att Nordman sjalv visste ratt han hade nar han skrev ovanstaende textrad. Jag har sjalv statt vid slutet och blickat bade framat och bakat utan att ha nagonstans att ga. Slutet for min vandring var Naya Pul, ett lika sjalvklart slut som scenen i Terminator 2 dar Arnold sjunker ner i den flytande metallen (om man bortser fran scenen som kommer efter... och uppfoljaren).
Borjan ar ofta ett begrepp som ar betyligt svarare att satta fingret pa. Borjade vandringen da vi klattrade upp pa taket pa en liten buss, satte oss sa bekvamt som mojligt och susade ivag mot Himalaya? Borjade vandringen dagen darpa da vi tog vara forsta stapplande steg i vara nya kangor och med ryggsackar pa vara ovana ryggar? Eller ar kanske varje soluppgang en ny borjan, ungefar som borjan av Terminatorfilmerna dar Arnold dyker upp fran framtiden i ett blatt ljussken.
Vad hande da mellan borjan och slutet? Precis som i livet och i Terminatortrilogin fylldes dagarna av vandring, vila, vyer och action. Varje dag gick vi ett antal timmar for att njuta av naturen och att ta oss till nasta plats dar vi skulle fa vila. Varje dag naddes en ny plats dar det fanns mojlighet att fa ta det lugnt, ata och skota om sin av dagens vandring uttrottade kropp, ungefar som i Terminator 2 nar de kommer fram till en overgiven lagerlokal och plockar ut kulor ur Arnolds rygg. Himalaya ar en fantastiskt vacker plats. Bade under sjalva vandrandet och under vilan fanns at alla hall oandligt vackra vyer, som vi tyvarr oftast inte kunde se eftersom det ar valdigt molnigt under monsunperioden, ungefar som i terminator nar det ar rokigt och endast musiken avslojar att Arnold snart dyker upp ur dimman hallandes ett gevar. Att vandra langs Annapurnas ofta sma lokala stigar innebar inte bara att ga utan aven att hoppa over stenrosen, ga balansgang pa stenar over brusande floder och att varje dag kampa bade uppfor och nerfor branta backar.
Terminatorfilmerna innehaller manga minnesvarda scener som i alla fall jag aldrig kommer att glomma. Alla minns vi val till exempel scenen dar alla tror att Arnold har blivit sonderslagen av T1000 men sen kampar sig upp igen och skjuter med nagra valriktade skott ner T1000 i den glodande lavan. Ungefar sa kandes det nar Joel tog sig over Torung La-passet, den hogsta punkten pa vandringen. Han hade i flera dagar kannt av hojdsjukan och till och med legat sangbunden i ett par dagar pa 4200 meters hojd med svar huvudvark och illamaende. Jag hade gatt en bit i forvag upp pa passet och nar jag sag Joel dyka upp i fjarran hade han det dar sammanbitna ansiktsuttrycket som jag tidigare endast har sett pa Arnolds ansikte men precis som i Terminatorfilmerna slutade allt ihopa lyckligt efter en mycket stark insats. I varje ny Terminatorfilm dyker det upp en ny Arnoldterminator och precis pa samma satt dok det upp en ny Joel da vi kommit ner till under 4000 meter igen - en Joel utan hojdsjuka. Som bekant slutar ju Terminatorfilmerna lyckligt tack vare hjaltarnas ihardighet och det gjorde aven Annapurnatrekken.
Terminator 3 har ju fatt mycket kritik for att vara en onodig uppfoljare. Delvis haller jag med men jag tycker anda att filmen har ett berattigande i egenskap av en helt okej actionrulle. Visst finns det nagra faniga inslag som exempelvis att terminatorerna har fatt extremt explosiva batterier sen de tva tidigare filmerna och att Arnold anvander just denna nya accessoar for att forstora den onda terminatorn i slutet men sadana saker overskuggas helt klart av filmens tata action. Vidare tycker jag att Arnold gor en helt okej insats med tanke pa att han vid tiden da filmen spelades in hade blivit mer an 10 ar aldre an han var i den foregaende filmen och att han redan borjat satsa pa sin politiska karriar. Med allt detta i atanke valjer jag att satta betygen 4/5, 5/5 respektive 3/5 pa filmerna The Terminator, Terminator - Judgment Day respektive Terminator - Rise of the Machines.
/David
- Nordman
Jag tror inte att Nordman sjalv visste ratt han hade nar han skrev ovanstaende textrad. Jag har sjalv statt vid slutet och blickat bade framat och bakat utan att ha nagonstans att ga. Slutet for min vandring var Naya Pul, ett lika sjalvklart slut som scenen i Terminator 2 dar Arnold sjunker ner i den flytande metallen (om man bortser fran scenen som kommer efter... och uppfoljaren).
Borjan ar ofta ett begrepp som ar betyligt svarare att satta fingret pa. Borjade vandringen da vi klattrade upp pa taket pa en liten buss, satte oss sa bekvamt som mojligt och susade ivag mot Himalaya? Borjade vandringen dagen darpa da vi tog vara forsta stapplande steg i vara nya kangor och med ryggsackar pa vara ovana ryggar? Eller ar kanske varje soluppgang en ny borjan, ungefar som borjan av Terminatorfilmerna dar Arnold dyker upp fran framtiden i ett blatt ljussken.
Vad hande da mellan borjan och slutet? Precis som i livet och i Terminatortrilogin fylldes dagarna av vandring, vila, vyer och action. Varje dag gick vi ett antal timmar for att njuta av naturen och att ta oss till nasta plats dar vi skulle fa vila. Varje dag naddes en ny plats dar det fanns mojlighet att fa ta det lugnt, ata och skota om sin av dagens vandring uttrottade kropp, ungefar som i Terminator 2 nar de kommer fram till en overgiven lagerlokal och plockar ut kulor ur Arnolds rygg. Himalaya ar en fantastiskt vacker plats. Bade under sjalva vandrandet och under vilan fanns at alla hall oandligt vackra vyer, som vi tyvarr oftast inte kunde se eftersom det ar valdigt molnigt under monsunperioden, ungefar som i terminator nar det ar rokigt och endast musiken avslojar att Arnold snart dyker upp ur dimman hallandes ett gevar. Att vandra langs Annapurnas ofta sma lokala stigar innebar inte bara att ga utan aven att hoppa over stenrosen, ga balansgang pa stenar over brusande floder och att varje dag kampa bade uppfor och nerfor branta backar.
Terminatorfilmerna innehaller manga minnesvarda scener som i alla fall jag aldrig kommer att glomma. Alla minns vi val till exempel scenen dar alla tror att Arnold har blivit sonderslagen av T1000 men sen kampar sig upp igen och skjuter med nagra valriktade skott ner T1000 i den glodande lavan. Ungefar sa kandes det nar Joel tog sig over Torung La-passet, den hogsta punkten pa vandringen. Han hade i flera dagar kannt av hojdsjukan och till och med legat sangbunden i ett par dagar pa 4200 meters hojd med svar huvudvark och illamaende. Jag hade gatt en bit i forvag upp pa passet och nar jag sag Joel dyka upp i fjarran hade han det dar sammanbitna ansiktsuttrycket som jag tidigare endast har sett pa Arnolds ansikte men precis som i Terminatorfilmerna slutade allt ihopa lyckligt efter en mycket stark insats. I varje ny Terminatorfilm dyker det upp en ny Arnoldterminator och precis pa samma satt dok det upp en ny Joel da vi kommit ner till under 4000 meter igen - en Joel utan hojdsjuka. Som bekant slutar ju Terminatorfilmerna lyckligt tack vare hjaltarnas ihardighet och det gjorde aven Annapurnatrekken.
Terminator 3 har ju fatt mycket kritik for att vara en onodig uppfoljare. Delvis haller jag med men jag tycker anda att filmen har ett berattigande i egenskap av en helt okej actionrulle. Visst finns det nagra faniga inslag som exempelvis att terminatorerna har fatt extremt explosiva batterier sen de tva tidigare filmerna och att Arnold anvander just denna nya accessoar for att forstora den onda terminatorn i slutet men sadana saker overskuggas helt klart av filmens tata action. Vidare tycker jag att Arnold gor en helt okej insats med tanke pa att han vid tiden da filmen spelades in hade blivit mer an 10 ar aldre an han var i den foregaende filmen och att han redan borjat satsa pa sin politiska karriar. Med allt detta i atanke valjer jag att satta betygen 4/5, 5/5 respektive 3/5 pa filmerna The Terminator, Terminator - Judgment Day respektive Terminator - Rise of the Machines.
/David
tisdag 24 juni 2008
Nepal
Vi tillbringar nu var tredje dag i Kathmandu. Om ett par timmar ska vi ivag pa en 20 dagar lang trekking (Annapurna Circuit). Det var egentligen meningen att vi skulle aka tidigt imorse, men pa grund av strejker inom transportsektorn var det inte sakert att vi skulle kunna ta oss med buss till startpunkten idag, sa vi skjot upp det tills imorgon. Imorse fick vi veta att strejken ar over, men att det kan bli en ny strejk imorgon. Sa for att vara sakra pa att komma dit maste vi anda aka idag. Det ar lite sa det ar i Nepal nu. Massa strejker hit och dit och folk verkar allmant osakra pa hur det kommer bli med den nybildade republiken.
Hursomhelst sa ska vi alltsa vandra kring Annapurna i 20 dagar. Som hogsta punkt passerar vi Thorung La-passet pa drygt 5400 meters hojd. Efter trekkingen har vi forst tankt spendera ett par dagar i Pokhara och sedan agna oss at lite rafting i en flod mellan Pokhara och Kathmandu. Sedan blir det aven ett hopp i en av varldens hogsta bungees (160 meter). Kanske hinner vi aven med ett besok i Chitwan National Park innan vi aker vidare till Indien.
Som ni kanske forstar kommer vi pa Indiens bekostnad att tillbringa mycket langre tid i Nepal an vad som var tankt. Vi har fatt ett valdigt bra intryck av landet an sa lange och det finns hur mycket som helst att gora har!
Nu maste jag ga och packa infor trekkingen. Det kan handa att vi ar borta fran civilisationen i 20 dagar, om det inte finns internet nagonstans pa vagen.
/Joel
Hursomhelst sa ska vi alltsa vandra kring Annapurna i 20 dagar. Som hogsta punkt passerar vi Thorung La-passet pa drygt 5400 meters hojd. Efter trekkingen har vi forst tankt spendera ett par dagar i Pokhara och sedan agna oss at lite rafting i en flod mellan Pokhara och Kathmandu. Sedan blir det aven ett hopp i en av varldens hogsta bungees (160 meter). Kanske hinner vi aven med ett besok i Chitwan National Park innan vi aker vidare till Indien.
Som ni kanske forstar kommer vi pa Indiens bekostnad att tillbringa mycket langre tid i Nepal an vad som var tankt. Vi har fatt ett valdigt bra intryck av landet an sa lange och det finns hur mycket som helst att gora har!
Nu maste jag ga och packa infor trekkingen. Det kan handa att vi ar borta fran civilisationen i 20 dagar, om det inte finns internet nagonstans pa vagen.
/Joel
lördag 21 juni 2008
Bildinlagg fran Kina!! (Del 1)
Utsikt fran Huang Shan-bergen.
David ater glupskt upp sina nudlar.
Det ackligaste vi nagonsin smakat pa. Och vi har anda atit bade sniglar, silkeslarver och diverse inalvor.
Shanghais skyline med en reklambat i forgrunden.
De tva hogsta byggnaderna i Shanghai. Obs, bilden ar inte ett montage.
En vanlig syn utanfor enklare restauranger, levande seafood i baljor.
Joel pa en typisk gata i Pingyao.
David spelar ett parti biljard i Pingyao.
David framfor en arme av lergubbar.
En vagg pa ett hostel i Xi'an. Har kan man tex delge sin mening i politiskt laddade fragor.
David tar sin plats i det offentliga rummet. Men vad skriver han..?
Ropen skalla!
Joel pa varldens 8e underverk.
David vilar sig efter att ha gatt upp for jattemanga trappsteg.
Kinesiska muren som man brukar se den pa bilder.
En courtyard pa ett hostel i Beijing.
Hemma pa var gata i Beijing.
Joel med Maos portratt i bakgrunden.
Pekinganka, kinas mest kanda matratt?
Vi har slagit oss ner med nagra kineser utanfor en musikaffar och David har lanat en gitarr och spelar en gammal Dylan.
Xiamen
Xiamen is a relatively small city (1-2 millions seems to be correct, by experience I trust Wikipedia more than Lonely Planet when it comes to figures) situated on the island previously known as Amoy on the Chinese southeastern coast. Many of the natives themselves say it's the best city in China and actually, it has recently been named the second most livable city in the country.
In many ways, Xiamen was different from the other places in China we had visited so far. It was a lot greener and also cleaner than in most other places. In some ways it felt more like a European city than a Chinese one. Contributing to that feel was surely the fact that both car horns and mopeds are banned in Xiamen. In other cities the drivers use their horns every five seconds and the mopeds are everywhere, this often leading to chaotic traffic situations. The horns really lose their purpose when you hear them everywhere and all the time.
When we arrived in Xiamen we made contact with Bill, a business companion of my father. He was really nice and we spent a lot of time with him. The first day, Bill took us to the office of his company. After he had showed us around there he gave us a lot of recommendations on what to do and what to see in and around Xiamen. We spent the rest of the day walking around in a rainforest-like park and visiting a temple area with very nice turtle-inhabited ponds and greenery surrounding it.
In the evening, Bill took us out for dinner. Xiamen is famous throughout China for its seafood and we went to a place that has to be one of the most exclusive seafood restaurants in the town (and in China). It's quite common in cheaper restaurants that they keep living fish and other sea animals in bowls to be able to serve it fresh. In this restaurant though, they had huge aquariums with turtles, oysters, shrimps, cancers, lobsters and all kinds of fish. Really impressive! Bill ordered a lot of different dishes for us and the meal was one of the best we've tasted so far.
After dinner, Bill showed us the "Swedish bar", a trendy place by the water which was actually run by a Swede. We got to talk to the owner and the moment he opened his mouth we could hear that 17 years in China hadn't changed his Stockholm-accent the slightest.
Our second day in Xiamen we spent on the island of Gulang Yu, a short ferryride from the city centre. It was nice to stroll around among the streets and along the beaches. The fact that the island was car free made it even more pleasant, but the fact that it was raining all day made it a little bit less pleasant. During the thunderstorm before noon, we were luckily inside visiting the Xiamen underwater world.
Our stay in Xiamen was short, but we got to see a lot of things and its difference from other places in China made it a much welcome break.
/Joel
In many ways, Xiamen was different from the other places in China we had visited so far. It was a lot greener and also cleaner than in most other places. In some ways it felt more like a European city than a Chinese one. Contributing to that feel was surely the fact that both car horns and mopeds are banned in Xiamen. In other cities the drivers use their horns every five seconds and the mopeds are everywhere, this often leading to chaotic traffic situations. The horns really lose their purpose when you hear them everywhere and all the time.
When we arrived in Xiamen we made contact with Bill, a business companion of my father. He was really nice and we spent a lot of time with him. The first day, Bill took us to the office of his company. After he had showed us around there he gave us a lot of recommendations on what to do and what to see in and around Xiamen. We spent the rest of the day walking around in a rainforest-like park and visiting a temple area with very nice turtle-inhabited ponds and greenery surrounding it.
In the evening, Bill took us out for dinner. Xiamen is famous throughout China for its seafood and we went to a place that has to be one of the most exclusive seafood restaurants in the town (and in China). It's quite common in cheaper restaurants that they keep living fish and other sea animals in bowls to be able to serve it fresh. In this restaurant though, they had huge aquariums with turtles, oysters, shrimps, cancers, lobsters and all kinds of fish. Really impressive! Bill ordered a lot of different dishes for us and the meal was one of the best we've tasted so far.
After dinner, Bill showed us the "Swedish bar", a trendy place by the water which was actually run by a Swede. We got to talk to the owner and the moment he opened his mouth we could hear that 17 years in China hadn't changed his Stockholm-accent the slightest.
Our second day in Xiamen we spent on the island of Gulang Yu, a short ferryride from the city centre. It was nice to stroll around among the streets and along the beaches. The fact that the island was car free made it even more pleasant, but the fact that it was raining all day made it a little bit less pleasant. During the thunderstorm before noon, we were luckily inside visiting the Xiamen underwater world.
Our stay in Xiamen was short, but we got to see a lot of things and its difference from other places in China made it a much welcome break.
/Joel
Skagginlagg
Efter manga veckors skaggodlande far man for langt skagg. Darfor rakar man sig och passar kanske pa att gora roliga skaggfrisyrer. Ni far sjalva avgora vilka skagg som ar allra snyggast.
Joel innan han rakade sig.
Joel efter han rakade sig. Lagg speciellt marke till hur mycket lyckligare han ar pa denna bild.
David innan han rakade sig.
David efter han rakat av en del.
David efter han rakat av sig rubbet.
Joel innan han rakade sig.
Joel efter han rakade sig. Lagg speciellt marke till hur mycket lyckligare han ar pa denna bild.
David innan han rakade sig.
David efter han rakat av en del.
David efter han rakat av sig rubbet.
Bilder fran Mongoliet (antligen!!!!!!)
David, Joel och Vera, var resekamrat pa den mongoliska turen.
Joel framfor ett vattenfall som tydligen ska vara mycket maktigare andra delar av aret.
Nagra kor betar pa en valdigt liten grasplatt i ett kakstadsomrade i Kharakhorum.
Joel pa ett ovantat nattklubbsbesok i Kharakhorum. Hit var aven barnen valkomna i malsmans sallskap.
Var mongoliska guide, Bagi.
Sahar nara jakarna vagade David ga.
David visar stolt upp skogen han just hittat.
Insidan av en ger.
En mongolisk nomadfamilj och vi.
Ett mongoliskt semiokenlandskap.
Ett annat mongoliskt semiokenlandskap, har med nan form av karra i forgrunden.
Ett exemplar av det traditionella mongoliska taltet, en sa kallad 'ger'.
Ja det ar sant, JAG HAR RIDIT!! (och jag var inte ens jatteradd)
Sahar lycklig var Joel nar han hade fatt se sitt livs forsta jakflock.
Tva nordbor blickar ut mot oandligheten.
Lagesrapport
Vi tillbringar just nu var tredje dag i Hong Kong och jag tankte att jag skulle folja upp historien om min packning lite.
Efter en natt med besvikelse over svensk fotbolls tillstand gick vi pa morgonen som avtalat till poliskontoret. Efter stund senare anlande folket fran bussbolaget. Med sig hade de min och kinesens vaskor, samt en stor kartong dar vara tillhorigheter lag i en salig rora. Efter en stunds sorterande visade det sig otroligt nog att i princip alla mina saker var aterfunna och valbehallna. Det enda som saknades var nagra oviktiga smasaker. Jag maste saga att polisarbetet var mycket imponerande och de verkade uppriktigen valdigt mana om att jag skulle aterfa mina saker. De ursaktade sig manga ganger for att en sadan har grej hande i deras land och hoppades att jag anda skulle vaga komma tillbaka i framtiden. En halvtimme efter att allt var fardigt och med 500 Yuan extra pa fickan satte vi sedan av mot Hong Kong.
Har i Hong Kong ar uppkopplingarna mycket snabbare an i Kina (hur mycket det har att gora med Kinas Golden Wall vet jag inte riktigt) sa nu i denna stund sitter David och laddar upp bilder. Sjalv tankte jag forsoka skriva lite om de platser vi besokt den senaste tiden.
Efter att ha tillbringat tre dagar i Shanghai kande vi att det var dags for en lite mindre plats. Valet foll pa Tunxi, en stad pa 120000 invanare ca 7 timmars bussresa fran Shanghai. Pa grund av det lagre antalet vasterlanningar ses man pa ett sadant stalle av ortsbefolkningen ofta som aningen exotisk. Detta yttrar sig bland annat genom att restaurangbitradena upptrader aningen fnittrigt nar de betjanar en, eller att alla barn man moter pa gatan (aven yngre vuxna ibland) ser en chans att testa sina begransade engelskakunskaper.
Huvudattraktionen i omradet kring Tunxi ar HuangShan, ett mycket beromt bergsomrade som det tydligen har skrivits hyllmetrar av kinesisk poesi om. Enligt LP ar HuangShan Kinas vackraste bergsomrade och om jag hade skrivit det har innan vi besokte Yangshuo hade jag varit benagen att halla med.
Vi gick drygt 2 mil upp och ner for stentrapporna som finns anlagda i omradet. Pa vissa strackor var det alldeles for manga turister (dock knappt nagra vasterlanningar) medan man pa andra stallen verkligen kunde njuta av de storslagna vyerna. Granitklipporna sag emellanat helt overkliga ut, som om de vore fran en filmkuliss.
Da vi efter 4 dagar lamnade Tunxi blev det en lang tagresa anda ner till Xiamen i sydostra Kina. Xiamen-inlagget blir enligt onskemal pa ett annat sprak an svenska.
/Joel
Efter en natt med besvikelse over svensk fotbolls tillstand gick vi pa morgonen som avtalat till poliskontoret. Efter stund senare anlande folket fran bussbolaget. Med sig hade de min och kinesens vaskor, samt en stor kartong dar vara tillhorigheter lag i en salig rora. Efter en stunds sorterande visade det sig otroligt nog att i princip alla mina saker var aterfunna och valbehallna. Det enda som saknades var nagra oviktiga smasaker. Jag maste saga att polisarbetet var mycket imponerande och de verkade uppriktigen valdigt mana om att jag skulle aterfa mina saker. De ursaktade sig manga ganger for att en sadan har grej hande i deras land och hoppades att jag anda skulle vaga komma tillbaka i framtiden. En halvtimme efter att allt var fardigt och med 500 Yuan extra pa fickan satte vi sedan av mot Hong Kong.
Har i Hong Kong ar uppkopplingarna mycket snabbare an i Kina (hur mycket det har att gora med Kinas Golden Wall vet jag inte riktigt) sa nu i denna stund sitter David och laddar upp bilder. Sjalv tankte jag forsoka skriva lite om de platser vi besokt den senaste tiden.
Efter att ha tillbringat tre dagar i Shanghai kande vi att det var dags for en lite mindre plats. Valet foll pa Tunxi, en stad pa 120000 invanare ca 7 timmars bussresa fran Shanghai. Pa grund av det lagre antalet vasterlanningar ses man pa ett sadant stalle av ortsbefolkningen ofta som aningen exotisk. Detta yttrar sig bland annat genom att restaurangbitradena upptrader aningen fnittrigt nar de betjanar en, eller att alla barn man moter pa gatan (aven yngre vuxna ibland) ser en chans att testa sina begransade engelskakunskaper.
Huvudattraktionen i omradet kring Tunxi ar HuangShan, ett mycket beromt bergsomrade som det tydligen har skrivits hyllmetrar av kinesisk poesi om. Enligt LP ar HuangShan Kinas vackraste bergsomrade och om jag hade skrivit det har innan vi besokte Yangshuo hade jag varit benagen att halla med.
Vi gick drygt 2 mil upp och ner for stentrapporna som finns anlagda i omradet. Pa vissa strackor var det alldeles for manga turister (dock knappt nagra vasterlanningar) medan man pa andra stallen verkligen kunde njuta av de storslagna vyerna. Granitklipporna sag emellanat helt overkliga ut, som om de vore fran en filmkuliss.
Da vi efter 4 dagar lamnade Tunxi blev det en lang tagresa anda ner till Xiamen i sydostra Kina. Xiamen-inlagget blir enligt onskemal pa ett annat sprak an svenska.
/Joel
onsdag 18 juni 2008
Stold!
Nu var det langesen vi bloggade och mycket har hant sedan sist. Efter Tunxi har vi besokt bade Xiamen och Yangshuo (underbara platser bada tva), men tyvarr overskuggas allt annat just nu av en valdigt trakig grej som hande imorse.
Eftersom det visade sig for omstandigt att forlanga visumen sa maste vi lamna Kina senast imorgon. Detta ser vi inte som nagat negativt, det ska snarare bli skont att lamna det regniga sodra Kina och ta flyget till Nepal (biljetterna ar redan bokade).
Hursomhelst sa tog vi igar kvall sovbussen fran Yangshuo till Shenzhen, en stad precis vid gransen till Hong Kong. Vid 10-tiden pa morgonen var bussen framme, men nar vi skulle plocka ut vart bagage fran bussens lastutrymme upptackte vi att min ryggsack saknades. Personalen pa bussen menade att den maste ha blivit stulen vid nagat stopp pa vagen och tog med oss till poliskontoret pa busstationen for att gora en anmalan.
Som tur var (for min del) hade aven en annan vaska forsvunnit under resan, denna tillhorande en kines som kunde lite engelska. Utan honom hade vi inte forstatt ett smack av vad som hande inne pa polisstationen, eftersom ingen av de anstallda pa polisstationen eller nagon fran bussbolaget kunde kommunicera med oss.
Vi blev sittande inne pa polisstationen ungefar halva dagen. Runt oss hade vi personal fran bussbolaget samt ett storre antal polisman an vad som nagonsin arbetat med Palme-utredningen (dessa overbemannade arbetsplatser i Kina!) och samtliga verkade involverade i vart fall. Med kinesens hjalp forstod vi att nagon troligen har smugit fram till bussen nar den har statt i en bilko, oppnat luckat och dragit ut vaskorna. Eftersom detta kan ha skett varsomhelst under vagen skulle det naturligtvis bli valdigt svart att fa tillbaka vaskorna. Lyckligtvis hade jag alla mina vardesaker i min lilla vaska, men ryggsacken inneholl alla mina klader (inklusive en akta mongolisk jakulls-troja och en kinesisk sidenskjorta) och de flesta andra av mina tillhorigheter.
Pa bagagekvitteringslappen stod det tydligen att bussbolaget endast var skyldiga att betala 200 Yuan i ersattning for forsvunnet bagage, men eftersom jag var utlanning och "sa langt hemifran" erbjod de mig 2000 som ersattning for alla mina stulna saker. Jag forklarade att detta langtifran skulle ersatta alla kostnader och de hojde till 3000, vilket de menade var absolut max. Tydligen var det chaufforen personligen, och inte bussbolaget, som bar storre delen av ansvaret for forseelsen. Det verkar som att personalen pa bussen genom att betala denna "inofficiella" ersattning ville stoppa oss fran ett ga vidare med arendet till bussbolagets ledning. Det hela verkade aningen suspekt.
Efter ett tag tog hela saken en ovantad vandning. Busspersonalen hade tydligen luskat ut pa vilken plats det var storst sannolikhet att stolden agde rum, varpa de ringde den lokala polisstationen pa orten. Otroligt nog hade faktiskt bada vara vaskor patraffats slangda langs vagen. Bada var tomma, men det lag en massa saker utspridda runt omkring. Vi kom overens om att vaskorna och alla de losa foremalen ska skickas till busstationen har i Shenzhen imorgon, varpa vi ska ga igenom vad som saknas och sedan gora en ny anmalan samt diskutera ersattningen.
Eftersom vi pga visumskal maste lamna Kina imorgon kommer vi inte kunna ga vidare med arendet och jag vet inte om det hade varit vart besvaret att gora det anda. Jag far bara hoppas pa att det mesta finns kvar och ar oskadat, ta emot ersattningen fran bussbolaget och sedan hoppas pa att fa ut sa mycket som mojligt fran forsakringsbolaget. Mina forsakringspapper fanns naturligtvis i den stulna vaskan, men jag har ringt forsakringsbolaget och sagt som det ar. Sa lange jag har en kopia av anmalan, dar det framgar hur stolden har gatt till och vad som har stulits, ska det inte vara nagra problem. Det blir en utmaning imorgon att fa dem att skriva en anmalan som kan lasas av icke-kinesisktalande.
Eftersom vi maste vara kvar har i Shenzhen till imorgon erbjods vi en gratis overnattning pa ett hotell som ligger i anslutning till busstationen, sa nu sitter jag har och hoppas att atminstone de viktigaste av mina agodelar finns i behall. Shenzhen verkar vara en skittrakig stad och till raga pa allt osregnar det, men inatt har ju i alla fall Sverige chans att ga vidare. Vad som an hander maste vi aka till Hong Kong imorgon och efter tre natter dar bar det ivag till Nepal. Resan forsatter! Blogginlagg om vad som hant de senaste veckorna kommer. I Hong Kong kanske det till och med blir mojligt att ladda upp bilder, vilket har varit i princip omojligt i Kina.
/Joel
Eftersom det visade sig for omstandigt att forlanga visumen sa maste vi lamna Kina senast imorgon. Detta ser vi inte som nagat negativt, det ska snarare bli skont att lamna det regniga sodra Kina och ta flyget till Nepal (biljetterna ar redan bokade).
Hursomhelst sa tog vi igar kvall sovbussen fran Yangshuo till Shenzhen, en stad precis vid gransen till Hong Kong. Vid 10-tiden pa morgonen var bussen framme, men nar vi skulle plocka ut vart bagage fran bussens lastutrymme upptackte vi att min ryggsack saknades. Personalen pa bussen menade att den maste ha blivit stulen vid nagat stopp pa vagen och tog med oss till poliskontoret pa busstationen for att gora en anmalan.
Som tur var (for min del) hade aven en annan vaska forsvunnit under resan, denna tillhorande en kines som kunde lite engelska. Utan honom hade vi inte forstatt ett smack av vad som hande inne pa polisstationen, eftersom ingen av de anstallda pa polisstationen eller nagon fran bussbolaget kunde kommunicera med oss.
Vi blev sittande inne pa polisstationen ungefar halva dagen. Runt oss hade vi personal fran bussbolaget samt ett storre antal polisman an vad som nagonsin arbetat med Palme-utredningen (dessa overbemannade arbetsplatser i Kina!) och samtliga verkade involverade i vart fall. Med kinesens hjalp forstod vi att nagon troligen har smugit fram till bussen nar den har statt i en bilko, oppnat luckat och dragit ut vaskorna. Eftersom detta kan ha skett varsomhelst under vagen skulle det naturligtvis bli valdigt svart att fa tillbaka vaskorna. Lyckligtvis hade jag alla mina vardesaker i min lilla vaska, men ryggsacken inneholl alla mina klader (inklusive en akta mongolisk jakulls-troja och en kinesisk sidenskjorta) och de flesta andra av mina tillhorigheter.
Pa bagagekvitteringslappen stod det tydligen att bussbolaget endast var skyldiga att betala 200 Yuan i ersattning for forsvunnet bagage, men eftersom jag var utlanning och "sa langt hemifran" erbjod de mig 2000 som ersattning for alla mina stulna saker. Jag forklarade att detta langtifran skulle ersatta alla kostnader och de hojde till 3000, vilket de menade var absolut max. Tydligen var det chaufforen personligen, och inte bussbolaget, som bar storre delen av ansvaret for forseelsen. Det verkar som att personalen pa bussen genom att betala denna "inofficiella" ersattning ville stoppa oss fran ett ga vidare med arendet till bussbolagets ledning. Det hela verkade aningen suspekt.
Efter ett tag tog hela saken en ovantad vandning. Busspersonalen hade tydligen luskat ut pa vilken plats det var storst sannolikhet att stolden agde rum, varpa de ringde den lokala polisstationen pa orten. Otroligt nog hade faktiskt bada vara vaskor patraffats slangda langs vagen. Bada var tomma, men det lag en massa saker utspridda runt omkring. Vi kom overens om att vaskorna och alla de losa foremalen ska skickas till busstationen har i Shenzhen imorgon, varpa vi ska ga igenom vad som saknas och sedan gora en ny anmalan samt diskutera ersattningen.
Eftersom vi pga visumskal maste lamna Kina imorgon kommer vi inte kunna ga vidare med arendet och jag vet inte om det hade varit vart besvaret att gora det anda. Jag far bara hoppas pa att det mesta finns kvar och ar oskadat, ta emot ersattningen fran bussbolaget och sedan hoppas pa att fa ut sa mycket som mojligt fran forsakringsbolaget. Mina forsakringspapper fanns naturligtvis i den stulna vaskan, men jag har ringt forsakringsbolaget och sagt som det ar. Sa lange jag har en kopia av anmalan, dar det framgar hur stolden har gatt till och vad som har stulits, ska det inte vara nagra problem. Det blir en utmaning imorgon att fa dem att skriva en anmalan som kan lasas av icke-kinesisktalande.
Eftersom vi maste vara kvar har i Shenzhen till imorgon erbjods vi en gratis overnattning pa ett hotell som ligger i anslutning till busstationen, sa nu sitter jag har och hoppas att atminstone de viktigaste av mina agodelar finns i behall. Shenzhen verkar vara en skittrakig stad och till raga pa allt osregnar det, men inatt har ju i alla fall Sverige chans att ga vidare. Vad som an hander maste vi aka till Hong Kong imorgon och efter tre natter dar bar det ivag till Nepal. Resan forsatter! Blogginlagg om vad som hant de senaste veckorna kommer. I Hong Kong kanske det till och med blir mojligt att ladda upp bilder, vilket har varit i princip omojligt i Kina.
/Joel
måndag 9 juni 2008
Dumplingatartavling
Idag gick den av stapeln, Tunxis STORA dumplingatartavlig! Alla svenskar i hela staden, det vill saga jag och Joel, hade samlats pa vart favoritdumplingstalle dar det serveras rykande farska stekta dumplings. Vi borjade med att bestalla in 10 var. Bada deltagarna klarade latt av sina portioner. Darefter bestaldes ytterligare 20 dumplings in. Forhandsfavoriten Joel sag stark ut medan David borjade knota lite redan efter 15 dumplings. Allt lutade at att Joel skulle vinna denna mycket prestigefyllda tavling.
Vad som hande sedan ar lite oklart. Joel trottnade rejalt efter 18 dumplings medan David som vid det laget redan hade atit 20 dumplings aterfick sina krafter och kastade i sig en dumpling till medan Joel slet med sin 19e. Joel orkade inte ens forsoka ta in Davids ointagliga ledning och gav upp kampen. Tavlingen slutade alltsa med resultatet 21-19 till Davids favor.
/David
Vad som hande sedan ar lite oklart. Joel trottnade rejalt efter 18 dumplings medan David som vid det laget redan hade atit 20 dumplings aterfick sina krafter och kastade i sig en dumpling till medan Joel slet med sin 19e. Joel orkade inte ens forsoka ta in Davids ointagliga ledning och gav upp kampen. Tavlingen slutade alltsa med resultatet 21-19 till Davids favor.
/David
Regn, regn och... ja regn.
Vem hade anat att det skulle vara regnperiod i den har delen av varlden just nu? Inte jag i alla fall. Men det ar det. Just nu star regnet som spon i backen och vi maste sitta inne pa vart hostel och skriva blogginlagg om hur mycket det regnar istallet for att vara ute och njuta av solen.
Dock finns det en mycket bra trost i en stund som denna; att jag nyss laste pa gp.se att det kommer att bli regnigt, blasigt och kallt hemma i Sverige. Har ar det i alla fall varmt. Sucks to be you..;-)
/David
Dock finns det en mycket bra trost i en stund som denna; att jag nyss laste pa gp.se att det kommer att bli regnigt, blasigt och kallt hemma i Sverige. Har ar det i alla fall varmt. Sucks to be you..;-)
/David
torsdag 5 juni 2008
Bildinlagg med inledande forklaring
Sahar ligger det till; vi har jattemanga otroligt vackra bilder fran bade Mongoliet och Kina. Tyvarr ar kinesiska internetuppkopplingar inget att ha. Da det tar atskilliga timmar att ladda upp endast en handfull bilder valjer vi att bara ge er ett litet smakprov vid denna tidpunkt. Nasta gang vi kommer till en acceptabel internetuppkoppling kommer ni att fa se bilder som P1000285.JPG, P1000298.JPG och naturligtvis P1000322.JPG. Sa ni forstar sakert att det lonar sig att fortsatta lasa bloggen.
En poor lonesome cowboy.
En poor lonesome cowboy.
Shanghai
Efter Xi'an var det dags for annu en storstad (aven om Xi'an med sina 3 miljoner invanare inte direkt ar en storstad med kinesiska matt), denna gang den storsta av de alla. Shanghai ar en helt sjuk stad. Det ar langt ifran lika mysigt och trevligt som i Beijing, utan stadsbilden domineras istallet totalt av futuristiska och helt enorma skyskrapor. Det marks valdigt tydligt vilket som ar Kinas finansiella centrum.
Shanghai var haftigt snarare an trevligt. Att titta upp mot de hogsta byggnaderna kunde leda till en svindlande kansla och att blicka ut over skylinen gjorde en verkligen hanford. Daremot saknades de mysiga hutongerna och restauranggatorna som fanns i overflod i Beijing och i Xi'ans muslimska kvarter. Shanghai ar verkligen det moderna Kina. Jag ska dock inte doma hela Shanghai,det ar en alldeles for stor stad for att hinna se pa tre dagar, men det verkar som att hoghusen verkligen dominerar overallt.
Att aka upp i Jin Mao Tower, Kinas hogsta byggnad fram tills att de byggde en annu hogre skyskrapa 50 meter darifran (som inte ar oppen for allmanheten an), var en av hojdpunkterna under var tid i Shanghai. Huset ar 420 meter hogt och alltsa 100 meter hogre an Eiffeltornet. Det ar latt att forestalla sig att man ska se storre delen av stan fran en sadan hojd, sarskilt om man ar svensk och inte riktigt har hunnit vanja sig vid den kinesiska smogen an. Det gjorde man inte. Dock var det riktigt haftigt att blicka ut over staden och at alla hall se raderna av skyskrapor och hoghus forsvinna in i dimman. Med lite fantasi kunde jag forestalla mig att jag stod pa en framtida planet som var helt tackt av en fororenad stad. Godis for en sci fi-nord som mig :) Nar jag tankte efter insag jag dock att jag stod och tittade pa en symbol for den vag som manskligheten absolut inte borde ga for att overleva. Shanghai var bade fascinerande och skrammande pa samma gang.
/Joel
Shanghai var haftigt snarare an trevligt. Att titta upp mot de hogsta byggnaderna kunde leda till en svindlande kansla och att blicka ut over skylinen gjorde en verkligen hanford. Daremot saknades de mysiga hutongerna och restauranggatorna som fanns i overflod i Beijing och i Xi'ans muslimska kvarter. Shanghai ar verkligen det moderna Kina. Jag ska dock inte doma hela Shanghai,det ar en alldeles for stor stad for att hinna se pa tre dagar, men det verkar som att hoghusen verkligen dominerar overallt.
Att aka upp i Jin Mao Tower, Kinas hogsta byggnad fram tills att de byggde en annu hogre skyskrapa 50 meter darifran (som inte ar oppen for allmanheten an), var en av hojdpunkterna under var tid i Shanghai. Huset ar 420 meter hogt och alltsa 100 meter hogre an Eiffeltornet. Det ar latt att forestalla sig att man ska se storre delen av stan fran en sadan hojd, sarskilt om man ar svensk och inte riktigt har hunnit vanja sig vid den kinesiska smogen an. Det gjorde man inte. Dock var det riktigt haftigt att blicka ut over staden och at alla hall se raderna av skyskrapor och hoghus forsvinna in i dimman. Med lite fantasi kunde jag forestalla mig att jag stod pa en framtida planet som var helt tackt av en fororenad stad. Godis for en sci fi-nord som mig :) Nar jag tankte efter insag jag dock att jag stod och tittade pa en symbol for den vag som manskligheten absolut inte borde ga for att overleva. Shanghai var bade fascinerande och skrammande pa samma gang.
/Joel
Nagra dagar i Xi'an
Xi'an; platsen dar sidenvagen borjar och slutar, platsen dar mannen som enade Kina ligger begraven tillsammans med varldens attonde underverk, platsen dar jag lag magsjuk efter en dalig flaska vatten inkopt i Pingyao...
Vi anlande till Xi'an ganska sent pa kvallen och allt kandes bra. Natten som foljde var inte fullt sa bra. Faktum ar att dagen som foljde pa natten inte var nagot vidare heller sa vi hoppar i tiden till andra dagen i Xi'an.
Kl 09.30 stod vi fulla av forvantan i vandrarhemmets foaje, vi skulle snart fa se varldens 8e underverk; terrakottaarmen. Vi hade for enkelhetens skull bokat en tur ut till armen med hjalp av vandrarhemmet. Lite dyrare men mycket enklare, komplett med minibuss och guide. Omkring lunchtid nadde vi terrakottaarmen. Jag ska nu fatta mig kort; terrakottaarmen ar riktigt haftig men man onskar att man kunde fa ta sig en narmare titt pa lergubbarna.
Forestall er nu en plats full av liv och rorelse, skratt och grat, kineser och muslimer. En plats dar kebab i pitabrod kostar fyra pengar och de farska dadlarna ar lika billiga som atskilliga. Forestall er med andra ord Xi'ans muslimkvarter. Av en ren slump rakade vart vandrarhem ligga alldeles i utkanten av muslimkvarteren i vilka vi kom att spendera storre delen av var tid i Xi'an. Sarskilt nar vi blev hungriga gick vi dit for att ta en dumpling eller en grillad blackfisktentakel. Kort sagt ar Xi'ans muslimkvarter en upplevelse for alla tankbara sinnen.
Sista kvallen beslutade vi oss for att ta en cykeltur pa stadens gamla stadsmur. Muren ar ett rejalt byggnadsverk som har en langd pa nastan en och en halv mil och en tjocklek pa atskilliga meter. Trots att vi kom till muren lite for sent pa kvallen vilket ledde till att vi inte hann cykla hela vagen runt muren utan bara halva vagen runt och tillbaka var det en mycket trevlig upplevelse, precis som man kan forvanta sig av en nattlig cykeltur pa en mur i Kina i 20-gradig varme.
/David
Vi anlande till Xi'an ganska sent pa kvallen och allt kandes bra. Natten som foljde var inte fullt sa bra. Faktum ar att dagen som foljde pa natten inte var nagot vidare heller sa vi hoppar i tiden till andra dagen i Xi'an.
Kl 09.30 stod vi fulla av forvantan i vandrarhemmets foaje, vi skulle snart fa se varldens 8e underverk; terrakottaarmen. Vi hade for enkelhetens skull bokat en tur ut till armen med hjalp av vandrarhemmet. Lite dyrare men mycket enklare, komplett med minibuss och guide. Omkring lunchtid nadde vi terrakottaarmen. Jag ska nu fatta mig kort; terrakottaarmen ar riktigt haftig men man onskar att man kunde fa ta sig en narmare titt pa lergubbarna.
Forestall er nu en plats full av liv och rorelse, skratt och grat, kineser och muslimer. En plats dar kebab i pitabrod kostar fyra pengar och de farska dadlarna ar lika billiga som atskilliga. Forestall er med andra ord Xi'ans muslimkvarter. Av en ren slump rakade vart vandrarhem ligga alldeles i utkanten av muslimkvarteren i vilka vi kom att spendera storre delen av var tid i Xi'an. Sarskilt nar vi blev hungriga gick vi dit for att ta en dumpling eller en grillad blackfisktentakel. Kort sagt ar Xi'ans muslimkvarter en upplevelse for alla tankbara sinnen.
Sista kvallen beslutade vi oss for att ta en cykeltur pa stadens gamla stadsmur. Muren ar ett rejalt byggnadsverk som har en langd pa nastan en och en halv mil och en tjocklek pa atskilliga meter. Trots att vi kom till muren lite for sent pa kvallen vilket ledde till att vi inte hann cykla hela vagen runt muren utan bara halva vagen runt och tillbaka var det en mycket trevlig upplevelse, precis som man kan forvanta sig av en nattlig cykeltur pa en mur i Kina i 20-gradig varme.
/David
Ett par dagar i Pingyao
I Lonely Planet China star det att Pingyao ar en liten ort pa cirka 40000 manniskor som har en av kinas bast bevarade medeltida stadskarnor. I verkligheten ar Pingyao en liten ort pa ungefar en halv miljon manniskor med en val bevarad stadskarna i vilken det bor ungefar 40000 manniskor.
Nar vi tidigt en morgon anlande till Pingyao efter att under den foregaende natten ha fatt kanna pa ett kinesiskt nattags alla nojen och plagor var vi ganska som sig bor ganska trotta. Vi hade redan i Beijing spanat in ett vandrarhem i Pingyao som vi ville bo pa utan att boka nagot i forvag. Till min forvaning stod pa tagstationens parkeringsplats tva personer varav den ena holl upp en skylt med vandrarhemmets namn och logga och den andra holl upp en skylt med namnet "David" pa. "Ser man pa..." tankte jag och gick fram till dem. Naturligtvis fanns det en annan resenar som bar mitt namn pa platsen som hade bokat rum pa vandrarhemmet i forvag, sa skylten var inte amnad for mig. Trots detta fick vi gratis skjuts till vandrarhemmet i en mopedtaxi.
Efter att senare samma dag ha strosat runt i staden insag vi att det inte fanns nagonting att gora dar forutom att ga runt och titta pa gamla hus, hyra cyklar for nastan inga pengar alls och att bara sitta pa vandrarhemmets innergard och spela schack. Precis sa bedrevs dagarna i Pingyao.
Den kanske mest minnesvarda aktiviteten var cyklingen. Vi hyrde pa morgonen varsin cykel for 10 pengar per dag och gav oss ut utanfor stadskarnan for att hitta ett par tempel som tydligen skulle ligga nanstans dar ute. Efter en timmes cykling i den gassande hogsommarsolen kom vi fram till det ena av templen. Det var for dyrt. Vi cyklade tillbaka in mot stan. Vi kom fram till vandrarhemmet ett par timmar senare och satte oss pa innergarden for att ta ett stillsamt parti schack. Efter bara en liten stund i skuggan borjade det blossa och sticka i armarna. Jag insag att jag hade gjort samma misstag som varje sommar; jag hade struntat i att ta pa mig solkram. Av denna anledning har jag sett ut som en kokt krafta den senaste dryga veckan. Om du laser detta mamma vill jag bara saga att jag ska skarpa mig i framtiden, du behover inte vara orolig for jag har solkram numera.
Nu sitter Joel och klagar pa att jag for det forsta inte berattar nagot om Pingyao som stad och for det andra inte berattar om de trevliga sidorna. Sa jag far val gora det nu...
Pingyao ar ett jattefint stalle som ar perfekt for att ta det lugnt.
/David
Nar vi tidigt en morgon anlande till Pingyao efter att under den foregaende natten ha fatt kanna pa ett kinesiskt nattags alla nojen och plagor var vi ganska som sig bor ganska trotta. Vi hade redan i Beijing spanat in ett vandrarhem i Pingyao som vi ville bo pa utan att boka nagot i forvag. Till min forvaning stod pa tagstationens parkeringsplats tva personer varav den ena holl upp en skylt med vandrarhemmets namn och logga och den andra holl upp en skylt med namnet "David" pa. "Ser man pa..." tankte jag och gick fram till dem. Naturligtvis fanns det en annan resenar som bar mitt namn pa platsen som hade bokat rum pa vandrarhemmet i forvag, sa skylten var inte amnad for mig. Trots detta fick vi gratis skjuts till vandrarhemmet i en mopedtaxi.
Efter att senare samma dag ha strosat runt i staden insag vi att det inte fanns nagonting att gora dar forutom att ga runt och titta pa gamla hus, hyra cyklar for nastan inga pengar alls och att bara sitta pa vandrarhemmets innergard och spela schack. Precis sa bedrevs dagarna i Pingyao.
Den kanske mest minnesvarda aktiviteten var cyklingen. Vi hyrde pa morgonen varsin cykel for 10 pengar per dag och gav oss ut utanfor stadskarnan for att hitta ett par tempel som tydligen skulle ligga nanstans dar ute. Efter en timmes cykling i den gassande hogsommarsolen kom vi fram till det ena av templen. Det var for dyrt. Vi cyklade tillbaka in mot stan. Vi kom fram till vandrarhemmet ett par timmar senare och satte oss pa innergarden for att ta ett stillsamt parti schack. Efter bara en liten stund i skuggan borjade det blossa och sticka i armarna. Jag insag att jag hade gjort samma misstag som varje sommar; jag hade struntat i att ta pa mig solkram. Av denna anledning har jag sett ut som en kokt krafta den senaste dryga veckan. Om du laser detta mamma vill jag bara saga att jag ska skarpa mig i framtiden, du behover inte vara orolig for jag har solkram numera.
Nu sitter Joel och klagar pa att jag for det forsta inte berattar nagot om Pingyao som stad och for det andra inte berattar om de trevliga sidorna. Sa jag far val gora det nu...
Pingyao ar ett jattefint stalle som ar perfekt for att ta det lugnt.
/David
Kinesiska Muren
Ett av mastena nar man besoker Beijing ar som bekant att aka och titta pa varldens attande underverk. Tidigt en morgon satte jag, David, Sofie och Thorbjorn oss darfor i en bil med en tre timmar lang bilresa framfor oss. Kloka som vi var hade vi beslutat oss for att inte besoka den mest besokta delen av muren, narmast Beijing, utan istallet ga en 10 km lang stracka pa en annan del av muren.
Vara forvantningar var hoga och vi blev allt annat an besvikna. Det visade sig att vi i det narmaste var helt ensamma dar ute pa muren. Pa 10 km traffade vi bara tva andra grupper av turister (varav den ena bestod nagra gamla bekanta fran Transsibiriska som senare fick uppleva ett rejalt aventyr) samt naturligtvis de kinesiska vatten- och glassforsaljare som ligger i bakhall i tornen och vantar pa turister att attackera.
Kinesiska muren ar verkligen ett imponerande bygge och det var en helt fantastisk kansla att vandra pa den. Vagen gar standigt upp eller ner da muren slingrar sig genom den kuperade terrangen. Pa vissa stallen var stigningarna sa branta att det mer handlade om klattring an om promenad och alla hade vi traningsvark av varierande grad dagen efter.
Landskapet runt omkring bestar sa langt ogat kan se av samma grona bergstoppar som muren ar byggd pa. Manga ganger blev man helt tagen av hur vackert det ar aven om smogen tyvarr gjorde sig pamind har ocksa (vilket den har visat sig gora pa de flesta platser i Kina vi har besokt). En fundering som kom over vara huvuden nar vi tittade ut over landskapet var att det knappast borde ha varit nodvandigt att bygga en forsvarsmur i en sadan terrang. Det borde aven utan en mur ha varit valdigt svart for de mongoliska ryttarna att ta sig fram mellan bergstopparna.
/Joel
Vara forvantningar var hoga och vi blev allt annat an besvikna. Det visade sig att vi i det narmaste var helt ensamma dar ute pa muren. Pa 10 km traffade vi bara tva andra grupper av turister (varav den ena bestod nagra gamla bekanta fran Transsibiriska som senare fick uppleva ett rejalt aventyr) samt naturligtvis de kinesiska vatten- och glassforsaljare som ligger i bakhall i tornen och vantar pa turister att attackera.
Kinesiska muren ar verkligen ett imponerande bygge och det var en helt fantastisk kansla att vandra pa den. Vagen gar standigt upp eller ner da muren slingrar sig genom den kuperade terrangen. Pa vissa stallen var stigningarna sa branta att det mer handlade om klattring an om promenad och alla hade vi traningsvark av varierande grad dagen efter.
Landskapet runt omkring bestar sa langt ogat kan se av samma grona bergstoppar som muren ar byggd pa. Manga ganger blev man helt tagen av hur vackert det ar aven om smogen tyvarr gjorde sig pamind har ocksa (vilket den har visat sig gora pa de flesta platser i Kina vi har besokt). En fundering som kom over vara huvuden nar vi tittade ut over landskapet var att det knappast borde ha varit nodvandigt att bygga en forsvarsmur i en sadan terrang. Det borde aven utan en mur ha varit valdigt svart for de mongoliska ryttarna att ta sig fram mellan bergstopparna.
/Joel
fredag 30 maj 2008
Bilder Irkutsk
Rysk lekplats, men var ar barnen...
... om inte pa den mer spannande lekplatsen.
Ett snett timmerhus, en sned Joel och en rak irkutskbo.
Sara, hunden som ser ut som ett mellanting mellan en bjorn och nagot ur Star Wars.
torsdag 29 maj 2008
Kommentarer
Jag vill gora vara lasare uppmarksamma pa att vem som helst numera kan publicera kommentarer. Man behover alltsa inte ha en konto registrerat nagonstans, utan alla lasare av bloggen kan kommentera helt anonymt.
/Joel
/Joel
Beijing
Sitter nu pa vart hostel i centrala Xian. Det var egentligen tankt att vi skulle aka ut och titta pa Terrakotta-armen idag, men eftersom David vaknade upp med en lattare magsjuka imorse (jag maste tillagga att den av oss som vaccinerade sig mot turistdiarre anda far de varsta magsjukorna :)) beslutade vi oss for att skjuta upp det tills imorgon. Nar David blir battre (vilket enligt erfaranhet borde vara om ett par timmar) ska vi ut och titta pa stan och ta en cykeltur pa stadsmuren. Fram tills dess passar jag pa att uppdatera bloggen.
Det har borjat cirkulera vissa rykten om att det kan bli mojligt for utlanningar att resa in i Tibet redan i borjan av Juni. Detta var goda nyheter for oss eftersom vi i princip hade gett upp hoppet, men dock ar det bara rykten an sa lange och ingen verkar veta nogot sakert. De kinesiska myndigheterna kan vara valdigt frustrerande att ha att gora med.
Nu ska jag inte beklaga mig mer over osakra framtidsplaner, utan istallet skriva om det som har varit. Vi har besokt tva stader i Kina innan vi kom till Xian; det enorma Beijing och det mysiga och charmiga Pingyao. Jag anvander mig av kronologisk ordning och borjar med Beijing.
Det forsta som maste sagas om Kinas huvudstad ar hur otroligt stor den kanns. Nar man ser en karta over stan tanker man ofta att man latt kan ta sig mellan punkt A och B till fots, innan man blir pamind om kartans skala och inser att det skulle ta atskilliga timmar. Tur att taxi ar sa billigt och att halften av alla bilar ar taxibilar.
Beijing ar en stad med otroligt manga ansikten. Fran affarskvarteren med ett forbluffande antal skyskrapor av de mest fantastiska former och storlekar, till de charmiga "Hutong"-kvarteren med sina ytterst smala grander. Vart hostel lag centralt pa en mycket trevlig gagata (dar folk ibland anda envisades med att kora in lastbilar vilket ledde till att intet ont anande turister var nara att bli overkorda) dar restaurangerna och butikerna ligger vagg i vagg. En typisk dag for oss i Kina innehaller tre rejala restaurangmaltider och det ar verkligen inte svart att hitta stallen dar man far en riktigt god och mattande maltid for 20-lappen.
En annan trevlig gata var "Food Street" dar restaurangerna om mojligt lag annu tatare. Tillsammans med vara danska vanner gick vi pa en relativt exklusiv restaurang (som anda var otroligt billig med svenska matt) och testade pekinganka, stans storsta specialitet. Inressant var att kocken kom ut med den helstekta ankan pa en vagn, stallde sig vid vart bord och skar upp kottet infor vara ogon innan det serverades. De resterande delarna av ankan fick vi sedan med oss i en plastpase! Under hela restaurangbesoket hade vi fyra servitriser som bara verkade halla koll pa vart bord. Detta ar inget ovanligt, eftersom arbetsplatser i allmanhet och restauranger i synnerhet ar sjukt overbemannade har i Kina. Pa manga restauranger bars t ex maten fram till bordet av en person, varefter en annan tar over den bara for att stalla ner den pa bordet. Jag antar att lonerna gor det mojligt att anstalla alldeles for mycket personal.
Gatulivet i Beijing ar oerhort livligt och trevligt. Folk sitter ofta pa gatan och spelar kort eller gitarr, och pa vissa restauranger kan man be att fa bordet utflyttat pa gatan for att ta del av den trevliga atmosfaren. Vad som ar mindre trevligt med gatorna ar luftfororeningarna. Smoggen ar helt otroligt tat och jag overdriver inte nar jag sager att himlen aldrig blir bla i Beijing. Jag har aldrig sett nagot liknande! Smoggen ger sakerligen ocksa sitt bidrag till den enorma varmen i staden.
En av dagarna i Bejing agnade vi at att ta oss ut till muren och ga drygt 10 km pa den. Detta var en helt otrolig upplevelse som i allra hogsta grad motiverar ett separat blogginlagg. Vi har aven besokt den Forbjudna Staden och Temple of Heaven, och aven om det var haftigt sa var det anda mer upplevelsen av staden Beijing an av dess sevardheter som satte de storsta avtrycken.
/Joel
Det har borjat cirkulera vissa rykten om att det kan bli mojligt for utlanningar att resa in i Tibet redan i borjan av Juni. Detta var goda nyheter for oss eftersom vi i princip hade gett upp hoppet, men dock ar det bara rykten an sa lange och ingen verkar veta nogot sakert. De kinesiska myndigheterna kan vara valdigt frustrerande att ha att gora med.
Nu ska jag inte beklaga mig mer over osakra framtidsplaner, utan istallet skriva om det som har varit. Vi har besokt tva stader i Kina innan vi kom till Xian; det enorma Beijing och det mysiga och charmiga Pingyao. Jag anvander mig av kronologisk ordning och borjar med Beijing.
Det forsta som maste sagas om Kinas huvudstad ar hur otroligt stor den kanns. Nar man ser en karta over stan tanker man ofta att man latt kan ta sig mellan punkt A och B till fots, innan man blir pamind om kartans skala och inser att det skulle ta atskilliga timmar. Tur att taxi ar sa billigt och att halften av alla bilar ar taxibilar.
Beijing ar en stad med otroligt manga ansikten. Fran affarskvarteren med ett forbluffande antal skyskrapor av de mest fantastiska former och storlekar, till de charmiga "Hutong"-kvarteren med sina ytterst smala grander. Vart hostel lag centralt pa en mycket trevlig gagata (dar folk ibland anda envisades med att kora in lastbilar vilket ledde till att intet ont anande turister var nara att bli overkorda) dar restaurangerna och butikerna ligger vagg i vagg. En typisk dag for oss i Kina innehaller tre rejala restaurangmaltider och det ar verkligen inte svart att hitta stallen dar man far en riktigt god och mattande maltid for 20-lappen.
En annan trevlig gata var "Food Street" dar restaurangerna om mojligt lag annu tatare. Tillsammans med vara danska vanner gick vi pa en relativt exklusiv restaurang (som anda var otroligt billig med svenska matt) och testade pekinganka, stans storsta specialitet. Inressant var att kocken kom ut med den helstekta ankan pa en vagn, stallde sig vid vart bord och skar upp kottet infor vara ogon innan det serverades. De resterande delarna av ankan fick vi sedan med oss i en plastpase! Under hela restaurangbesoket hade vi fyra servitriser som bara verkade halla koll pa vart bord. Detta ar inget ovanligt, eftersom arbetsplatser i allmanhet och restauranger i synnerhet ar sjukt overbemannade har i Kina. Pa manga restauranger bars t ex maten fram till bordet av en person, varefter en annan tar over den bara for att stalla ner den pa bordet. Jag antar att lonerna gor det mojligt att anstalla alldeles for mycket personal.
Gatulivet i Beijing ar oerhort livligt och trevligt. Folk sitter ofta pa gatan och spelar kort eller gitarr, och pa vissa restauranger kan man be att fa bordet utflyttat pa gatan for att ta del av den trevliga atmosfaren. Vad som ar mindre trevligt med gatorna ar luftfororeningarna. Smoggen ar helt otroligt tat och jag overdriver inte nar jag sager att himlen aldrig blir bla i Beijing. Jag har aldrig sett nagot liknande! Smoggen ger sakerligen ocksa sitt bidrag till den enorma varmen i staden.
En av dagarna i Bejing agnade vi at att ta oss ut till muren och ga drygt 10 km pa den. Detta var en helt otrolig upplevelse som i allra hogsta grad motiverar ett separat blogginlagg. Vi har aven besokt den Forbjudna Staden och Temple of Heaven, och aven om det var haftigt sa var det anda mer upplevelsen av staden Beijing an av dess sevardheter som satte de storsta avtrycken.
/Joel
måndag 26 maj 2008
Till Beijing
De nio dagar vi spenderade i Mongoliet var mycket lyckade. Den mongoliska naturen ar helt fantastisk och mongolerna ar ett valdigt trevligt folk, sa det var med lite blandade kanslor vi satte av pa nasta etapp av var resa. Farden till Beijing borjade med en tagresa till den kinesiska gransen. Efter nagra timmars rundvandrande i gransstaden Elian (som var en tamligen trakig stad) klev vi sedan ombord pa sovbussen som skulle ta oss till Beijing. Bussen var till det yttre en helt vanligt langfardsbuss, men inredningen bestod av tre rader vaningsangar istallet for saten. Det var faktiskt riktigt mysigt att ligga i sin badd med musik i lurarna och titta ut over landskapet. Lattare att sova an pa taget var det ocksa.
Vid halv tre-tiden pa natten var bussen framme. Vi blev sedan for forsta och sista gangen i Beijing blasta av en taxichauffor, som dock korde oss sakert fram till vart hostel. Dagarna i Beijing bjod pa upplevelser av alla de slag, men dessa behandlas i kommande inlagg. Forresten var det langesen vi laddade upp bilder nu, men vi ska forsoka gora det nu i dagarna.
/Joel
Vid halv tre-tiden pa natten var bussen framme. Vi blev sedan for forsta och sista gangen i Beijing blasta av en taxichauffor, som dock korde oss sakert fram till vart hostel. Dagarna i Beijing bjod pa upplevelser av alla de slag, men dessa behandlas i kommande inlagg. Forresten var det langesen vi laddade upp bilder nu, men vi ska forsoka gora det nu i dagarna.
/Joel
söndag 25 maj 2008
Ett mongolskt besok hos frisoren
Det hela borjade utanfor ett talt nagonstans i Mongoliet. Hur iden foddes minns jag inte riktigt men samtalet var ungefar som foljer.
Hon: "Kan inte jag fa klippa dig?"
Jag: "Har du klippt nagon forut?"
Hon: "Ja, manga personer!"
Jag: "Vem?"
Hon: "... min pappa..."
Jag: "Vad har han for frisyr?"
Hon: "Hmm... gubbfrisyr."
Jag: "Du far inte klippa mig."
Samtalet slutade med en kompromiss; vi skulle ga tillsammans till frisoren nar vi kom tillbaka till Ulan Bator.
Precis som avtalat steg vi samma dag som vi kom till Ulan Bator in i en frisorsalong. Jag var nyduschad for forsta gangen pa en vecka och nervos for vad mongolerna skulle komma att gora med mitt har. Jag kan inte pasta att min nervositet dampades av det faktum att min frisor inte kunde ett ord engelska. Istallet borjade han bara blint karva i mitt har. Plotsligt borjade hon som overtalat mig om att jag skulle klippa mig tala i telefon med en engelsktalande mongol. Hon forklarade for mongolen att hon genom telefonen skulle tala om for min frisor att han skulle gora vad han trodde skulle se bast ut pa mig. Frisoren fick telefonen i handen och efter en stund som forefoll betydligt langre an den tid det tar att be nagon gora vad han anser bast borjade aterigen decimera mitt langa lockiga har, den har gangen med betydligt mer sjalvsakerhet. Jag fick senare veta att frisoern hade fatt instruktionen att klippa en koreansk frisyr.
Huruvida jag ser bast ut innan eller efter later jag er avgora.
Fore.
Efter.
/David
Hon: "Kan inte jag fa klippa dig?"
Jag: "Har du klippt nagon forut?"
Hon: "Ja, manga personer!"
Jag: "Vem?"
Hon: "... min pappa..."
Jag: "Vad har han for frisyr?"
Hon: "Hmm... gubbfrisyr."
Jag: "Du far inte klippa mig."
Samtalet slutade med en kompromiss; vi skulle ga tillsammans till frisoren nar vi kom tillbaka till Ulan Bator.
Precis som avtalat steg vi samma dag som vi kom till Ulan Bator in i en frisorsalong. Jag var nyduschad for forsta gangen pa en vecka och nervos for vad mongolerna skulle komma att gora med mitt har. Jag kan inte pasta att min nervositet dampades av det faktum att min frisor inte kunde ett ord engelska. Istallet borjade han bara blint karva i mitt har. Plotsligt borjade hon som overtalat mig om att jag skulle klippa mig tala i telefon med en engelsktalande mongol. Hon forklarade for mongolen att hon genom telefonen skulle tala om for min frisor att han skulle gora vad han trodde skulle se bast ut pa mig. Frisoren fick telefonen i handen och efter en stund som forefoll betydligt langre an den tid det tar att be nagon gora vad han anser bast borjade aterigen decimera mitt langa lockiga har, den har gangen med betydligt mer sjalvsakerhet. Jag fick senare veta att frisoern hade fatt instruktionen att klippa en koreansk frisyr.
Huruvida jag ser bast ut innan eller efter later jag er avgora.
Fore.
Efter.
/David
Ett annorlunda nattklubbsbesok
Karakorum ar namnet pa staden som var huvudstad i det mongoliska imperiet under Gengis Khans sons dagar. Idag bestar staden, forutom tempel uppbyggda pa de gamla ruinerna, av kakstader och "ger" dar det bor ca 4000 manniskor. I staden finns aven ett bryggeri som producerar blaskigt ol, men som verkar ge arbete at en betydande del av befolkningen.
Karakorum ar verkligen ingen plats dar man forvantar sig att hitta en relativt fancy nattklubb, men det var precis vad vi gjorde. Jag, David, Vera, Bagi och Gambo gick egentligen dit for att sjunga karaoke, men det visade sig att karaoke-rummet var uppbokat for en privat fodelsedagsfest. De forsta timmarna pa klubben agnades darfor at att dricka blaskig ol och dansa med ett gang mongoler, men efter ett tag borjade en ide forma sig i vara huvuden. Vi skulle helt enkelt knacka pa och bjuda in oss sjalva till de mongoliska tjejernas karaoke-fest. Det beslutades enhalligt inom gruppen att jag och David, som de stiliga vasterlanningar vi ar, var bast lampade for uppdraget. Sagt och gjort. Tio minuter senare satt vi allesammans inklamda i en soffa och bladdrade bland det i sarklass storsta utbudet av karaoke-latar jag nagonsin sett. Jag och David oppnade mycket starkt med en Californication-duett, vilket ledde till att jag blev overmodig och gav mig pa en Helloween-lat. Det var mindre lyckat. Hela tillstallningen slutade med att vi var de enda som satt kvar i karaokerummet. Till och med fodelsedagsbarnet trottnade.
/Joel
Karakorum ar verkligen ingen plats dar man forvantar sig att hitta en relativt fancy nattklubb, men det var precis vad vi gjorde. Jag, David, Vera, Bagi och Gambo gick egentligen dit for att sjunga karaoke, men det visade sig att karaoke-rummet var uppbokat for en privat fodelsedagsfest. De forsta timmarna pa klubben agnades darfor at att dricka blaskig ol och dansa med ett gang mongoler, men efter ett tag borjade en ide forma sig i vara huvuden. Vi skulle helt enkelt knacka pa och bjuda in oss sjalva till de mongoliska tjejernas karaoke-fest. Det beslutades enhalligt inom gruppen att jag och David, som de stiliga vasterlanningar vi ar, var bast lampade for uppdraget. Sagt och gjort. Tio minuter senare satt vi allesammans inklamda i en soffa och bladdrade bland det i sarklass storsta utbudet av karaoke-latar jag nagonsin sett. Jag och David oppnade mycket starkt med en Californication-duett, vilket ledde till att jag blev overmodig och gav mig pa en Helloween-lat. Det var mindre lyckat. Hela tillstallningen slutade med att vi var de enda som satt kvar i karaokerummet. Till och med fodelsedagsbarnet trottnade.
/Joel
fredag 23 maj 2008
Pa tur i Mongoliet
Vi satte oss i en rysk van tidigt en morgon. Med oss i bilen fanns en chauffor, en guide och en tysk tjej. Med dessa tre personer tillbringade vi 5 dagar pa den mongoliska landsbygden.
Chaufforen var en medelalders man vid namn Gambo (?) som inte kunde sa mycket engelska men pa nagot satt anda gick att kommunicera med, framst med interjektioner. Bagi, guiden, var en mongolsk tjej i var alder som vid sidan av sina studier extraknacker som guide. Tyskan hette Vera och visade sig inte vara nagon vanlig backpacker utan en FN-medarbetare som jobbade i Ulan Bator sedan 4 manader. Tillsammans gav vi oss ut pa "vagarna" utanfor Ulan Bator.
Varje natt tillbringades pa olika platser i "ger", en typ av traditionellt talt som manga mongoler bor i. Forsta natten var vi hos en nomadfamilj i ett halvokenomrade. Dar fick vi prova pa hastridning, tempelruinskadning samt upplevelsen av total ensamhet med bara oken sa langt ogat racker.
Dag nummer tva akte vi till gronare trakter. Nomadlagret lag i narheten av en maktig canyon med ett vattenfall som inte var fullt lika maktigt under denna arstid. Pa angarna runt omkring betade stora mangder jakar, ett djur som ingen av oss vasterlanningar hade kommit i kontakt med tidigare. De tva mongolerna skrattade sakert gott inombords, och lite utombords, over var upphetsning over detta i mongoliet mycket vanliga kreatur. Da vi satt i nomadfamiljens ger fragade vi om vi fick smaka pa jakmjolk. Kvinnan i familjen gick da ut och mjolkade en jak och serverade oss mjolken farsk.
Nasta anhalt pa turen var en sa kallad varm kalla dar det erbjods bad i mycket behagligt tempererat vatten. Detta uppskattades oerhort eftersom natterna i Mongoliet kan bli riktigt kalla. Inte ens varningarna om att det svavelosande vattnet kunde forgifta oss hindrade att vi lag i dubbelt sa lange som rekommenderades.
Sista anhalten var Kharakhorum, fore detta huvudstad i det storsta imperium varlden nagonsin skadat. Dagen dar agnades at ett besok pa ett tempelomrade uppbyggt pa ruinerna av den gamla huvudstaden. Kvallen agnades at ett mycket besynnerligt nattklubbsbesok med dans och karakoke (se separat inlagg).
/Joel och David
Chaufforen var en medelalders man vid namn Gambo (?) som inte kunde sa mycket engelska men pa nagot satt anda gick att kommunicera med, framst med interjektioner. Bagi, guiden, var en mongolsk tjej i var alder som vid sidan av sina studier extraknacker som guide. Tyskan hette Vera och visade sig inte vara nagon vanlig backpacker utan en FN-medarbetare som jobbade i Ulan Bator sedan 4 manader. Tillsammans gav vi oss ut pa "vagarna" utanfor Ulan Bator.
Varje natt tillbringades pa olika platser i "ger", en typ av traditionellt talt som manga mongoler bor i. Forsta natten var vi hos en nomadfamilj i ett halvokenomrade. Dar fick vi prova pa hastridning, tempelruinskadning samt upplevelsen av total ensamhet med bara oken sa langt ogat racker.
Dag nummer tva akte vi till gronare trakter. Nomadlagret lag i narheten av en maktig canyon med ett vattenfall som inte var fullt lika maktigt under denna arstid. Pa angarna runt omkring betade stora mangder jakar, ett djur som ingen av oss vasterlanningar hade kommit i kontakt med tidigare. De tva mongolerna skrattade sakert gott inombords, och lite utombords, over var upphetsning over detta i mongoliet mycket vanliga kreatur. Da vi satt i nomadfamiljens ger fragade vi om vi fick smaka pa jakmjolk. Kvinnan i familjen gick da ut och mjolkade en jak och serverade oss mjolken farsk.
Nasta anhalt pa turen var en sa kallad varm kalla dar det erbjods bad i mycket behagligt tempererat vatten. Detta uppskattades oerhort eftersom natterna i Mongoliet kan bli riktigt kalla. Inte ens varningarna om att det svavelosande vattnet kunde forgifta oss hindrade att vi lag i dubbelt sa lange som rekommenderades.
Sista anhalten var Kharakhorum, fore detta huvudstad i det storsta imperium varlden nagonsin skadat. Dagen dar agnades at ett besok pa ett tempelomrade uppbyggt pa ruinerna av den gamla huvudstaden. Kvallen agnades at ett mycket besynnerligt nattklubbsbesok med dans och karakoke (se separat inlagg).
/Joel och David
Rysk granskontroll
Ryska granskontroller tenderar ofta att dra ut pa tiden, och darfor tillbringades tagresan mellan Irkutsk och UB till stor del stillastaende vid gransen. De uniformskladda mannen samlade i vanlig ordning in passen samt delade ut olika formular och deklarationer som skulle fyllas i. Om man inte kan sitt passnummer utantill ar det valdigt svart att fylla i en sadan deklaration fullstandigt nar passet ar i andra hander.
Nar den storvuxne och uniformskladda ryssen kom for att samla i deklarationerna pekade han pa det tomma faltet pa mitt papper och sa "number". Jag forsokte forklara for honom bade pa engelska och svenska att det var omojligt for mig att fylla i det, men han bara fortsatte peka pa faltet samtidigt som han upprepade samma ord som tidigare. Eftersom man som resenar hyser en viss respekt for en person i hans position tyckte jag att situationen borjade bli smatt obehaglig. Obehaget utbyttes dock snart mot skratt nar mannen tog pennan ur handerna pa mig, fyllde i ett slumpmassigt nummer och sa "any number". Sa noga var det med det. Till saken hor aven att David inte behovde fylla i nagot nummer overhuvudtaget.
/Joel
Nar den storvuxne och uniformskladda ryssen kom for att samla i deklarationerna pekade han pa det tomma faltet pa mitt papper och sa "number". Jag forsokte forklara for honom bade pa engelska och svenska att det var omojligt for mig att fylla i det, men han bara fortsatte peka pa faltet samtidigt som han upprepade samma ord som tidigare. Eftersom man som resenar hyser en viss respekt for en person i hans position tyckte jag att situationen borjade bli smatt obehaglig. Obehaget utbyttes dock snart mot skratt nar mannen tog pennan ur handerna pa mig, fyllde i ett slumpmassigt nummer och sa "any number". Sa noga var det med det. Till saken hor aven att David inte behovde fylla i nagot nummer overhuvudtaget.
/Joel
söndag 18 maj 2008
Ulan Bator
I skrivande stund sitter jag pa vart hostel i Ulan Bator. Igar kvall kom vi tillbaka fran en fem dagar lang resa pa den mongoliska landsbygden, men denna behandlas i ett senare inlagg. Nedan foljer istallet en redogorelse for var tid i Ulan Bator (UB), huvudstaden som hyser mer an en tredjedel av Mongoliets befolkning.
Tagresan mellan Irkutsk och UB tog drygt ett dygn, inklusive ett manga timmar langt stopp vid gransen, och agnades till storre delen at somn och vila. Pa perrongen i UB blev vi direkt uppraggade av representanter fran olika hostels. Vi hade innan blivit rekommenderade ett stalle som heter Golden Gobi, sa nar deras representant kom fram till oss var det inget snack om saken. Hostelet visade sig vara en extremt trevlig plats dar man snabbt kande sig hemma. Overhuvudtaget ar hela atmosfaren over hostel-boende nagot speciellt. Man traffar en mangd nya manniskor fran olika delar av varlden som man kan utbyta reseerfarenheter med.
Kanske dags att saga nagot om UB som stad...
Jag kan borja med att saga att jag har sett vackrare stader. Det ar smutsigt pa gatorna och det star halvfardiga byggnader lite overallt. Tydligen ar det sa att planering inte ar mongolernas starka sida, sa det ar vanligt att paborja byggnadsprojekt som sedan far sta halvfardiga under langa perioder nar pengarna har tagit slut. Att detsamma galler for vagar fick vi med rage erfara under var resa pa landsbygden. I borjan tyckte vi att UB kandes valdigt litet for att vara en miljonstad. Detta forklarades dock senare da vi fick veta att 60% av invanarna bor i de stora kakstaderna runt staden.
Matkulturen har i Mongoliet kretsar helt och hallet kring kott. Det finn t o m ett mongoliskt talesatt som i engelsk oversattning lyder "Meat for men, grass for animals". Jag kan avrada vegetarianer fran att flytta hit. Pa restaurangerna blir man valdigt matt for en mycket billig peng, men tyvarr smakar maten oftast ingenting. Det verkar som att de i manga fall inte kryddar maten overhuvudtaget.
Forsta dagen i staden traffade vi, hor och hapna, tva akta goteborgare som ocksa bodde pa Golden Gobi. Pa kvallen slog vi folje med dessa och gick for att se en show med mongolisk folkdans och folkmusik. Vi blev alla totalt hanforda och jag ser detta som hojdpunkten av var tid i UB. Showen inneholl levande musik spelad pa en mangd olika traditionella mongoliska instrument, samt en rad olika dansnummer utforda av professionella dansare i folkdrakter och masker. Vi fick aven hora prov pa strupsang, en minst sagt marklig sangteknik.
Nasta dag besokte vi ett stort klosteromrade dar man kunde ga runt och titta pa de massande munkarna (som utovar tibetansk buddhism). Jag kan dock inte komma ifran att man kanner sig ganska dum och valdigt turist-aktig nar man gar in i ett kloster for att titta pa massande munkar. Det kanns som att de stirrar pa an som om man inte har nagot dar att gora. Klosteromradet inneholl forutom sjalva klosrena aven ett tempel med en ofantligt stor buddhastaty.
Tredje dagen i UB motte vi upp med vara danska vanner som precis hade anlant med taget fran Irkutsk. Vi rakade aven stota pa lite annat folk fran vart "transsibiriska-gang", sa pa kvallen gick vi ut och at middag allesammans.
Berattelsen om den mongoliska landsbygden, som var mer intressant an UB, kommer senare.
Hej sa lange!
/Joel
Tagresan mellan Irkutsk och UB tog drygt ett dygn, inklusive ett manga timmar langt stopp vid gransen, och agnades till storre delen at somn och vila. Pa perrongen i UB blev vi direkt uppraggade av representanter fran olika hostels. Vi hade innan blivit rekommenderade ett stalle som heter Golden Gobi, sa nar deras representant kom fram till oss var det inget snack om saken. Hostelet visade sig vara en extremt trevlig plats dar man snabbt kande sig hemma. Overhuvudtaget ar hela atmosfaren over hostel-boende nagot speciellt. Man traffar en mangd nya manniskor fran olika delar av varlden som man kan utbyta reseerfarenheter med.
Kanske dags att saga nagot om UB som stad...
Jag kan borja med att saga att jag har sett vackrare stader. Det ar smutsigt pa gatorna och det star halvfardiga byggnader lite overallt. Tydligen ar det sa att planering inte ar mongolernas starka sida, sa det ar vanligt att paborja byggnadsprojekt som sedan far sta halvfardiga under langa perioder nar pengarna har tagit slut. Att detsamma galler for vagar fick vi med rage erfara under var resa pa landsbygden. I borjan tyckte vi att UB kandes valdigt litet for att vara en miljonstad. Detta forklarades dock senare da vi fick veta att 60% av invanarna bor i de stora kakstaderna runt staden.
Matkulturen har i Mongoliet kretsar helt och hallet kring kott. Det finn t o m ett mongoliskt talesatt som i engelsk oversattning lyder "Meat for men, grass for animals". Jag kan avrada vegetarianer fran att flytta hit. Pa restaurangerna blir man valdigt matt for en mycket billig peng, men tyvarr smakar maten oftast ingenting. Det verkar som att de i manga fall inte kryddar maten overhuvudtaget.
Forsta dagen i staden traffade vi, hor och hapna, tva akta goteborgare som ocksa bodde pa Golden Gobi. Pa kvallen slog vi folje med dessa och gick for att se en show med mongolisk folkdans och folkmusik. Vi blev alla totalt hanforda och jag ser detta som hojdpunkten av var tid i UB. Showen inneholl levande musik spelad pa en mangd olika traditionella mongoliska instrument, samt en rad olika dansnummer utforda av professionella dansare i folkdrakter och masker. Vi fick aven hora prov pa strupsang, en minst sagt marklig sangteknik.
Nasta dag besokte vi ett stort klosteromrade dar man kunde ga runt och titta pa de massande munkarna (som utovar tibetansk buddhism). Jag kan dock inte komma ifran att man kanner sig ganska dum och valdigt turist-aktig nar man gar in i ett kloster for att titta pa massande munkar. Det kanns som att de stirrar pa an som om man inte har nagot dar att gora. Klosteromradet inneholl forutom sjalva klosrena aven ett tempel med en ofantligt stor buddhastaty.
Tredje dagen i UB motte vi upp med vara danska vanner som precis hade anlant med taget fran Irkutsk. Vi rakade aven stota pa lite annat folk fran vart "transsibiriska-gang", sa pa kvallen gick vi ut och at middag allesammans.
Berattelsen om den mongoliska landsbygden, som var mer intressant an UB, kommer senare.
Hej sa lange!
/Joel
måndag 12 maj 2008
Sanningen bakom Bajkalsjon och varfor vi aldrig varit dar
Jag sitter i kallaren i vart hostel i Ulan Bator och ska nu for er beratta vad som verkligen hande med vara storslagna planer att aka till den maktiga Bajkalsjon. Som vissa av er kanske kanner till var huvudanledningen till att stanna i Irkutsk fran borjan att fa besoka just Bajkalsjon, varldens storsta sotvattenreservoar som dessutom antagligen ar otroligt vacker. Vad var det da som hindrade oss fran att se den? Joel pastar i sin bitterhet att det var vart eget rationella beslut eftersom sjon antagligen anda inte ar sa cool. Jag pastar att det berodde pa var klantighet.
Lat oss borja fran borjan. Vi gav oss den andra dagen i Irkutsk ut i staden for att hitta busstationen fast beslutna att ta en buss till Bajkalsjon, vilket vi hade blivit rekommenderade av kvinnan vi bodde hos. Busstationen hittade vi forst efter att ha letat i flera timmar men det ar en helt annan historia. Naiva som vi var trodde vi att det skulle finnas en station som med samma namn som sjon till vilken det skulle var en barnlek att ta en buss. Naturligtvis var sa inte fallet utan nar vi namnde Lake Bajkal for damen i biljettluckan gav hon oss tva alternativa orter som vart alfabet ar alldeles for fattigt for att kunna namna vid namn. Vi pekade pa den billigaste biljetten och undrade nar den skulle aka. Svaret blev 14.25 och endast en buss till idag. Vi insag att vi inte skulle kunna aka den dagen eftersom vi aven lyckades fa ur henne att den enda bussen tillbaka gick 16.45 vilket hade gett oss ungefar en halvtimme vid Bajkalsjon. Vi retirerade hemat igen med vrede i blicken och beslutade oss for att ga upp tidigt nasta morgon for att hinna med en morgonbuss.
Morgonen darpa var det 9e maj, dagen da alla ryssar gar ut for att fira minnet av andra varldskrigets slut. Ungdomar paraderade runt hela stan iforda uniformer, barnen lekte pa olika militarfordon och de vuxna var bara glada. Vid tiotiden klev jag och Joel in pa busstationen. Vi gick fram till kassan. Vi sade med hog och beslutsam rost Lake Bajkal. Damen i kassan skrev ner tiden bussen skulle ga pa ett papper. Vi vantade med spanning. Pa pappret stod det 14.25, samma tid som dagen innan. Det var som om en blixt slagit ned. Vi insag att vi inte skulle kunna ta oss ut till Bajkalsjon den har gangen. Vi reagerade likadant som alla andra barn av var tid hade gjort. Vi gick till ett internetcafe.
Vid det har laget kanske ni forstar varfor vi fortfarande ar bittra varje gang ordet Bajkalsjon namns. Om ni inte gor det sa ska jag nu halla lite gradde pa moset. Vi kom fram till internetcafeet nan gang pa eftermiddagen, en bra stund efter det att vi hade tankt aka till sjon. Efter en stunds surfande tradde tva valkanda ansikten in genom dorren. Det var inga mindre an ett engelskt par som vi traffat pa taget till Irkutsk. Det som verkade lite skumt var att vi visste att de bodde i samma by vid Bajkalsjon som vi hade velat ta bussen till men inte kunnat pa grund av tidtabellen. Vad de svarade nar vi fragade hur det egentligen lag till kommer att hemsoka oss lange; det gick minibussar fran en annan busstation an den vi gatt till hela vagen till Bajkalsjon varje timme.
/David
Lat oss borja fran borjan. Vi gav oss den andra dagen i Irkutsk ut i staden for att hitta busstationen fast beslutna att ta en buss till Bajkalsjon, vilket vi hade blivit rekommenderade av kvinnan vi bodde hos. Busstationen hittade vi forst efter att ha letat i flera timmar men det ar en helt annan historia. Naiva som vi var trodde vi att det skulle finnas en station som med samma namn som sjon till vilken det skulle var en barnlek att ta en buss. Naturligtvis var sa inte fallet utan nar vi namnde Lake Bajkal for damen i biljettluckan gav hon oss tva alternativa orter som vart alfabet ar alldeles for fattigt for att kunna namna vid namn. Vi pekade pa den billigaste biljetten och undrade nar den skulle aka. Svaret blev 14.25 och endast en buss till idag. Vi insag att vi inte skulle kunna aka den dagen eftersom vi aven lyckades fa ur henne att den enda bussen tillbaka gick 16.45 vilket hade gett oss ungefar en halvtimme vid Bajkalsjon. Vi retirerade hemat igen med vrede i blicken och beslutade oss for att ga upp tidigt nasta morgon for att hinna med en morgonbuss.
Morgonen darpa var det 9e maj, dagen da alla ryssar gar ut for att fira minnet av andra varldskrigets slut. Ungdomar paraderade runt hela stan iforda uniformer, barnen lekte pa olika militarfordon och de vuxna var bara glada. Vid tiotiden klev jag och Joel in pa busstationen. Vi gick fram till kassan. Vi sade med hog och beslutsam rost Lake Bajkal. Damen i kassan skrev ner tiden bussen skulle ga pa ett papper. Vi vantade med spanning. Pa pappret stod det 14.25, samma tid som dagen innan. Det var som om en blixt slagit ned. Vi insag att vi inte skulle kunna ta oss ut till Bajkalsjon den har gangen. Vi reagerade likadant som alla andra barn av var tid hade gjort. Vi gick till ett internetcafe.
Vid det har laget kanske ni forstar varfor vi fortfarande ar bittra varje gang ordet Bajkalsjon namns. Om ni inte gor det sa ska jag nu halla lite gradde pa moset. Vi kom fram till internetcafeet nan gang pa eftermiddagen, en bra stund efter det att vi hade tankt aka till sjon. Efter en stunds surfande tradde tva valkanda ansikten in genom dorren. Det var inga mindre an ett engelskt par som vi traffat pa taget till Irkutsk. Det som verkade lite skumt var att vi visste att de bodde i samma by vid Bajkalsjon som vi hade velat ta bussen till men inte kunnat pa grund av tidtabellen. Vad de svarade nar vi fragade hur det egentligen lag till kommer att hemsoka oss lange; det gick minibussar fran en annan busstation an den vi gatt till hela vagen till Bajkalsjon varje timme.
/David
Irkutsk
Da vi klev av pa stationen i Irkutsk efter 3,5 dygn pa taget var vi extremt trotta och ganska magsjuka. Vi undvek att bli blasta av svarttaxichaufforerna och tog istallet en vanlig taxi till familjen dar vi skulle bo. Familjen visade sig besta av en medelalders kvinna med en tonarsson, som bodde i en overraskande trendigt inredd lagenhet centralt i Irkutsk. De hade aven varldens bade konstigaste och, pa satt och vis, sotaste hund (bildbevis utlovas).
Pa grund av ovan namnda magsjuka blev David sangliggande storre delen av dagen, medan jag tog en tur for att se mig om i stan. Det mesta av stan visade sig ligga kring de tva huvudgatorna "Karla Marksa" och "Lenina", tva breda boulevarder som strackte sig genom staden i varsin rikting for att motas vid Leninstatyn i mitten (observera en viss kryddning i denna bisats - Davids fel). Det mest utmarkande draget hos Irkutsk var helt klart timmerhusen. Dessa var byggda i traditionell sibirisk stil for antagligen ganska lange sedan, och det fanns overraskande manga kvar i de centrala delarna av staden. I Sverige hade sadana hus utgjort en hembyggdsgard, men har verkade det bo folk i de allra flesta. Storre delen av husen var dessutom sneda och halvt nedsjunkna i marken (bildbevis utlovas).
Dagarna i Irkutsk spenderades till storsta delen med att traska runt pa stan och att umgas med folk vi traffat pa taget. Vi struntade i att besoka Bajkalsjon, det verkade inte sa coolt.
/Joel
Pa grund av ovan namnda magsjuka blev David sangliggande storre delen av dagen, medan jag tog en tur for att se mig om i stan. Det mesta av stan visade sig ligga kring de tva huvudgatorna "Karla Marksa" och "Lenina", tva breda boulevarder som strackte sig genom staden i varsin rikting for att motas vid Leninstatyn i mitten (observera en viss kryddning i denna bisats - Davids fel). Det mest utmarkande draget hos Irkutsk var helt klart timmerhusen. Dessa var byggda i traditionell sibirisk stil for antagligen ganska lange sedan, och det fanns overraskande manga kvar i de centrala delarna av staden. I Sverige hade sadana hus utgjort en hembyggdsgard, men har verkade det bo folk i de allra flesta. Storre delen av husen var dessutom sneda och halvt nedsjunkna i marken (bildbevis utlovas).
Dagarna i Irkutsk spenderades till storsta delen med att traska runt pa stan och att umgas med folk vi traffat pa taget. Vi struntade i att besoka Bajkalsjon, det verkade inte sa coolt.
/Joel
torsdag 8 maj 2008
Blandade bilder. Ursakta den geografiska och kronologiska oordningen.
Vi och vara danska vanner Sofie och Thorbjorn i restaurangvagnen.
Tre nordbor i Novosibirsk. Giv akt!
En typisk andraklasskorridor.
Forsta bilden pa bada resanarerna tillsammans. Bilden ar tagen av en indones vars resesallskap ville ta en massa bilder pa sig sjalva tillsammans med oss... formodligen for att kunna visa for sina vanner i Indonesien vilka trevliga (for att inte tala om stiliga) svenskar de traffade pa roda torget.
En av Moskvas alla losa hundar.
En typisk gatukiosk i Moskva har storre olutbud an systembolaget.
Joel pa en ofantligt stor forortsmarknad i Moskva. Gardinavdelningen skulle t.ex. kunna tillgodose hela varldens behov av broderade halvgenomskinliga gardiner.
David i en av de maffigaste tunnerlbanestationerna.
Joel bland stressade ryssar i tunnelbanan.
Crapdosis - Din dagliga dos av skit.
Fin katedral i Mockba.
Joel intar... mat?
Joel testar babuskornas akta palsvaror. Snyggt!
Fest i kupen! Notera den svarta flacken... det ar den ryske officeren.
David trotsar sin skrack for rulltrappor.
Forsta maj i Moskva = kommunistdemonstration.
Joel utanfor Kremls murar.
Nu bar det av!
Oldrickning pa grasmatta med vacker utsikt. Tva minuter senare blev vi bortkorda av tva uniformskladda man.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)