Bilder Irkutsk

Rysk lekplats, men var ar barnen...



... om inte pa den mer spannande lekplatsen.



Ett snett timmerhus, en sned Joel och en rak irkutskbo.



Sara, hunden som ser ut som ett mellanting mellan en bjorn och nagot ur Star Wars.

Kommentarer

Jag vill gora vara lasare uppmarksamma pa att vem som helst numera kan publicera kommentarer. Man behover alltsa inte ha en konto registrerat nagonstans, utan alla lasare av bloggen kan kommentera helt anonymt.

/Joel

Beijing

Sitter nu pa vart hostel i centrala Xian. Det var egentligen tankt att vi skulle aka ut och titta pa Terrakotta-armen idag, men eftersom David vaknade upp med en lattare magsjuka imorse (jag maste tillagga att den av oss som vaccinerade sig mot turistdiarre anda far de varsta magsjukorna :)) beslutade vi oss for att skjuta upp det tills imorgon. Nar David blir battre (vilket enligt erfaranhet borde vara om ett par timmar) ska vi ut och titta pa stan och ta en cykeltur pa stadsmuren. Fram tills dess passar jag pa att uppdatera bloggen.

Det har borjat cirkulera vissa rykten om att det kan bli mojligt for utlanningar att resa in i Tibet redan i borjan av Juni. Detta var goda nyheter for oss eftersom vi i princip hade gett upp hoppet, men dock ar det bara rykten an sa lange och ingen verkar veta nogot sakert. De kinesiska myndigheterna kan vara valdigt frustrerande att ha att gora med.

Nu ska jag inte beklaga mig mer over osakra framtidsplaner, utan istallet skriva om det som har varit. Vi har besokt tva stader i Kina innan vi kom till Xian; det enorma Beijing och det mysiga och charmiga Pingyao. Jag anvander mig av kronologisk ordning och borjar med Beijing.

Det forsta som maste sagas om Kinas huvudstad ar hur otroligt stor den kanns. Nar man ser en karta over stan tanker man ofta att man latt kan ta sig mellan punkt A och B till fots, innan man blir pamind om kartans skala och inser att det skulle ta atskilliga timmar. Tur att taxi ar sa billigt och att halften av alla bilar ar taxibilar.

Beijing ar en stad med otroligt manga ansikten. Fran affarskvarteren med ett forbluffande antal skyskrapor av de mest fantastiska former och storlekar, till de charmiga "Hutong"-kvarteren med sina ytterst smala grander. Vart hostel lag centralt pa en mycket trevlig gagata (dar folk ibland anda envisades med att kora in lastbilar vilket ledde till att intet ont anande turister var nara att bli overkorda) dar restaurangerna och butikerna ligger vagg i vagg. En typisk dag for oss i Kina innehaller tre rejala restaurangmaltider och det ar verkligen inte svart att hitta stallen dar man far en riktigt god och mattande maltid for 20-lappen.

En annan trevlig gata var "Food Street" dar restaurangerna om mojligt lag annu tatare. Tillsammans med vara danska vanner gick vi pa en relativt exklusiv restaurang (som anda var otroligt billig med svenska matt) och testade pekinganka, stans storsta specialitet. Inressant var att kocken kom ut med den helstekta ankan pa en vagn, stallde sig vid vart bord och skar upp kottet infor vara ogon innan det serverades. De resterande delarna av ankan fick vi sedan med oss i en plastpase! Under hela restaurangbesoket hade vi fyra servitriser som bara verkade halla koll pa vart bord. Detta ar inget ovanligt, eftersom arbetsplatser i allmanhet och restauranger i synnerhet ar sjukt overbemannade har i Kina. Pa manga restauranger bars t ex maten fram till bordet av en person, varefter en annan tar over den bara for att stalla ner den pa bordet. Jag antar att lonerna gor det mojligt att anstalla alldeles for mycket personal.

Gatulivet i Beijing ar oerhort livligt och trevligt. Folk sitter ofta pa gatan och spelar kort eller gitarr, och pa vissa restauranger kan man be att fa bordet utflyttat pa gatan for att ta del av den trevliga atmosfaren. Vad som ar mindre trevligt med gatorna ar luftfororeningarna. Smoggen ar helt otroligt tat och jag overdriver inte nar jag sager att himlen aldrig blir bla i Beijing. Jag har aldrig sett nagot liknande! Smoggen ger sakerligen ocksa sitt bidrag till den enorma varmen i staden.

En av dagarna i Bejing agnade vi at att ta oss ut till muren och ga drygt 10 km pa den. Detta var en helt otrolig upplevelse som i allra hogsta grad motiverar ett separat blogginlagg. Vi har aven besokt den Forbjudna Staden och Temple of Heaven, och aven om det var haftigt sa var det anda mer upplevelsen av staden Beijing an av dess sevardheter som satte de storsta avtrycken.

/Joel

Till Beijing

De nio dagar vi spenderade i Mongoliet var mycket lyckade. Den mongoliska naturen ar helt fantastisk och mongolerna ar ett valdigt trevligt folk, sa det var med lite blandade kanslor vi satte av pa nasta etapp av var resa. Farden till Beijing borjade med en tagresa till den kinesiska gransen. Efter nagra timmars rundvandrande i gransstaden Elian (som var en tamligen trakig stad) klev vi sedan ombord pa sovbussen som skulle ta oss till Beijing. Bussen var till det yttre en helt vanligt langfardsbuss, men inredningen bestod av tre rader vaningsangar istallet for saten. Det var faktiskt riktigt mysigt att ligga i sin badd med musik i lurarna och titta ut over landskapet. Lattare att sova an pa taget var det ocksa.

Vid halv tre-tiden pa natten var bussen framme. Vi blev sedan for forsta och sista gangen i Beijing blasta av en taxichauffor, som dock korde oss sakert fram till vart hostel. Dagarna i Beijing bjod pa upplevelser av alla de slag, men dessa behandlas i kommande inlagg. Forresten var det langesen vi laddade upp bilder nu, men vi ska forsoka gora det nu i dagarna.

/Joel

Ett mongolskt besok hos frisoren

Det hela borjade utanfor ett talt nagonstans i Mongoliet. Hur iden foddes minns jag inte riktigt men samtalet var ungefar som foljer.

Hon: "Kan inte jag fa klippa dig?"
Jag: "Har du klippt nagon forut?"
Hon: "Ja, manga personer!"
Jag: "Vem?"
Hon: "... min pappa..."
Jag: "Vad har han for frisyr?"
Hon: "Hmm... gubbfrisyr."
Jag: "Du far inte klippa mig."

Samtalet slutade med en kompromiss; vi skulle ga tillsammans till frisoren nar vi kom tillbaka till Ulan Bator.

Precis som avtalat steg vi samma dag som vi kom till Ulan Bator in i en frisorsalong. Jag var nyduschad for forsta gangen pa en vecka och nervos for vad mongolerna skulle komma att gora med mitt har. Jag kan inte pasta att min nervositet dampades av det faktum att min frisor inte kunde ett ord engelska. Istallet borjade han bara blint karva i mitt har. Plotsligt borjade hon som overtalat mig om att jag skulle klippa mig tala i telefon med en engelsktalande mongol. Hon forklarade for mongolen att hon genom telefonen skulle tala om for min frisor att han skulle gora vad han trodde skulle se bast ut pa mig. Frisoren fick telefonen i handen och efter en stund som forefoll betydligt langre an den tid det tar att be nagon gora vad han anser bast borjade aterigen decimera mitt langa lockiga har, den har gangen med betydligt mer sjalvsakerhet. Jag fick senare veta att frisoern hade fatt instruktionen att klippa en koreansk frisyr.

Huruvida jag ser bast ut innan eller efter later jag er avgora.


Fore.


Efter.

/David

Ett annorlunda nattklubbsbesok

Karakorum ar namnet pa staden som var huvudstad i det mongoliska imperiet under Gengis Khans sons dagar. Idag bestar staden, forutom tempel uppbyggda pa de gamla ruinerna, av kakstader och "ger" dar det bor ca 4000 manniskor. I staden finns aven ett bryggeri som producerar blaskigt ol, men som verkar ge arbete at en betydande del av befolkningen.

Karakorum ar verkligen ingen plats dar man forvantar sig att hitta en relativt fancy nattklubb, men det var precis vad vi gjorde. Jag, David, Vera, Bagi och Gambo gick egentligen dit for att sjunga karaoke, men det visade sig att karaoke-rummet var uppbokat for en privat fodelsedagsfest. De forsta timmarna pa klubben agnades darfor at att dricka blaskig ol och dansa med ett gang mongoler, men efter ett tag borjade en ide forma sig i vara huvuden. Vi skulle helt enkelt knacka pa och bjuda in oss sjalva till de mongoliska tjejernas karaoke-fest. Det beslutades enhalligt inom gruppen att jag och David, som de stiliga vasterlanningar vi ar, var bast lampade for uppdraget. Sagt och gjort. Tio minuter senare satt vi allesammans inklamda i en soffa och bladdrade bland det i sarklass storsta utbudet av karaoke-latar jag nagonsin sett. Jag och David oppnade mycket starkt med en Californication-duett, vilket ledde till att jag blev overmodig och gav mig pa en Helloween-lat. Det var mindre lyckat. Hela tillstallningen slutade med att vi var de enda som satt kvar i karaokerummet. Till och med fodelsedagsbarnet trottnade.

/Joel

Pa tur i Mongoliet

Vi satte oss i en rysk van tidigt en morgon. Med oss i bilen fanns en chauffor, en guide och en tysk tjej. Med dessa tre personer tillbringade vi 5 dagar pa den mongoliska landsbygden.

Chaufforen var en medelalders man vid namn Gambo (?) som inte kunde sa mycket engelska men pa nagot satt anda gick att kommunicera med, framst med interjektioner. Bagi, guiden, var en mongolsk tjej i var alder som vid sidan av sina studier extraknacker som guide. Tyskan hette Vera och visade sig inte vara nagon vanlig backpacker utan en FN-medarbetare som jobbade i Ulan Bator sedan 4 manader. Tillsammans gav vi oss ut pa "vagarna" utanfor Ulan Bator.

Varje natt tillbringades pa olika platser i "ger", en typ av traditionellt talt som manga mongoler bor i. Forsta natten var vi hos en nomadfamilj i ett halvokenomrade. Dar fick vi prova pa hastridning, tempelruinskadning samt upplevelsen av total ensamhet med bara oken sa langt ogat racker.

Dag nummer tva akte vi till gronare trakter. Nomadlagret lag i narheten av en maktig canyon med ett vattenfall som inte var fullt lika maktigt under denna arstid. Pa angarna runt omkring betade stora mangder jakar, ett djur som ingen av oss vasterlanningar hade kommit i kontakt med tidigare. De tva mongolerna skrattade sakert gott inombords, och lite utombords, over var upphetsning over detta i mongoliet mycket vanliga kreatur. Da vi satt i nomadfamiljens ger fragade vi om vi fick smaka pa jakmjolk. Kvinnan i familjen gick da ut och mjolkade en jak och serverade oss mjolken farsk.

Nasta anhalt pa turen var en sa kallad varm kalla dar det erbjods bad i mycket behagligt tempererat vatten. Detta uppskattades oerhort eftersom natterna i Mongoliet kan bli riktigt kalla. Inte ens varningarna om att det svavelosande vattnet kunde forgifta oss hindrade att vi lag i dubbelt sa lange som rekommenderades.

Sista anhalten var Kharakhorum, fore detta huvudstad i det storsta imperium varlden nagonsin skadat. Dagen dar agnades at ett besok pa ett tempelomrade uppbyggt pa ruinerna av den gamla huvudstaden. Kvallen agnades at ett mycket besynnerligt nattklubbsbesok med dans och karakoke (se separat inlagg).

/Joel och David

Rysk granskontroll

Ryska granskontroller tenderar ofta att dra ut pa tiden, och darfor tillbringades tagresan mellan Irkutsk och UB till stor del stillastaende vid gransen. De uniformskladda mannen samlade i vanlig ordning in passen samt delade ut olika formular och deklarationer som skulle fyllas i. Om man inte kan sitt passnummer utantill ar det valdigt svart att fylla i en sadan deklaration fullstandigt nar passet ar i andra hander.

Nar den storvuxne och uniformskladda ryssen kom for att samla i deklarationerna pekade han pa det tomma faltet pa mitt papper och sa "number". Jag forsokte forklara for honom bade pa engelska och svenska att det var omojligt for mig att fylla i det, men han bara fortsatte peka pa faltet samtidigt som han upprepade samma ord som tidigare. Eftersom man som resenar hyser en viss respekt for en person i hans position tyckte jag att situationen borjade bli smatt obehaglig. Obehaget utbyttes dock snart mot skratt nar mannen tog pennan ur handerna pa mig, fyllde i ett slumpmassigt nummer och sa "any number". Sa noga var det med det. Till saken hor aven att David inte behovde fylla i nagot nummer overhuvudtaget.

/Joel

Ulan Bator

I skrivande stund sitter jag pa vart hostel i Ulan Bator. Igar kvall kom vi tillbaka fran en fem dagar lang resa pa den mongoliska landsbygden, men denna behandlas i ett senare inlagg. Nedan foljer istallet en redogorelse for var tid i Ulan Bator (UB), huvudstaden som hyser mer an en tredjedel av Mongoliets befolkning.

Tagresan mellan Irkutsk och UB tog drygt ett dygn, inklusive ett manga timmar langt stopp vid gransen, och agnades till storre delen at somn och vila. Pa perrongen i UB blev vi direkt uppraggade av representanter fran olika hostels. Vi hade innan blivit rekommenderade ett stalle som heter Golden Gobi, sa nar deras representant kom fram till oss var det inget snack om saken. Hostelet visade sig vara en extremt trevlig plats dar man snabbt kande sig hemma. Overhuvudtaget ar hela atmosfaren over hostel-boende nagot speciellt. Man traffar en mangd nya manniskor fran olika delar av varlden som man kan utbyta reseerfarenheter med.

Kanske dags att saga nagot om UB som stad...
Jag kan borja med att saga att jag har sett vackrare stader. Det ar smutsigt pa gatorna och det star halvfardiga byggnader lite overallt. Tydligen ar det sa att planering inte ar mongolernas starka sida, sa det ar vanligt att paborja byggnadsprojekt som sedan far sta halvfardiga under langa perioder nar pengarna har tagit slut. Att detsamma galler for vagar fick vi med rage erfara under var resa pa landsbygden. I borjan tyckte vi att UB kandes valdigt litet for att vara en miljonstad. Detta forklarades dock senare da vi fick veta att 60% av invanarna bor i de stora kakstaderna runt staden.

Matkulturen har i Mongoliet kretsar helt och hallet kring kott. Det finn t o m ett mongoliskt talesatt som i engelsk oversattning lyder "Meat for men, grass for animals". Jag kan avrada vegetarianer fran att flytta hit. Pa restaurangerna blir man valdigt matt for en mycket billig peng, men tyvarr smakar maten oftast ingenting. Det verkar som att de i manga fall inte kryddar maten overhuvudtaget.

Forsta dagen i staden traffade vi, hor och hapna, tva akta goteborgare som ocksa bodde pa Golden Gobi. Pa kvallen slog vi folje med dessa och gick for att se en show med mongolisk folkdans och folkmusik. Vi blev alla totalt hanforda och jag ser detta som hojdpunkten av var tid i UB. Showen inneholl levande musik spelad pa en mangd olika traditionella mongoliska instrument, samt en rad olika dansnummer utforda av professionella dansare i folkdrakter och masker. Vi fick aven hora prov pa strupsang, en minst sagt marklig sangteknik.

Nasta dag besokte vi ett stort klosteromrade dar man kunde ga runt och titta pa de massande munkarna (som utovar tibetansk buddhism). Jag kan dock inte komma ifran att man kanner sig ganska dum och valdigt turist-aktig nar man gar in i ett kloster for att titta pa massande munkar. Det kanns som att de stirrar pa an som om man inte har nagot dar att gora. Klosteromradet inneholl forutom sjalva klosrena aven ett tempel med en ofantligt stor buddhastaty.

Tredje dagen i UB motte vi upp med vara danska vanner som precis hade anlant med taget fran Irkutsk. Vi rakade aven stota pa lite annat folk fran vart "transsibiriska-gang", sa pa kvallen gick vi ut och at middag allesammans.

Berattelsen om den mongoliska landsbygden, som var mer intressant an UB, kommer senare.

Hej sa lange!

/Joel

Sanningen bakom Bajkalsjon och varfor vi aldrig varit dar

Jag sitter i kallaren i vart hostel i Ulan Bator och ska nu for er beratta vad som verkligen hande med vara storslagna planer att aka till den maktiga Bajkalsjon. Som vissa av er kanske kanner till var huvudanledningen till att stanna i Irkutsk fran borjan att fa besoka just Bajkalsjon, varldens storsta sotvattenreservoar som dessutom antagligen ar otroligt vacker. Vad var det da som hindrade oss fran att se den? Joel pastar i sin bitterhet att det var vart eget rationella beslut eftersom sjon antagligen anda inte ar sa cool. Jag pastar att det berodde pa var klantighet.

Lat oss borja fran borjan. Vi gav oss den andra dagen i Irkutsk ut i staden for att hitta busstationen fast beslutna att ta en buss till Bajkalsjon, vilket vi hade blivit rekommenderade av kvinnan vi bodde hos. Busstationen hittade vi forst efter att ha letat i flera timmar men det ar en helt annan historia. Naiva som vi var trodde vi att det skulle finnas en station som med samma namn som sjon till vilken det skulle var en barnlek att ta en buss. Naturligtvis var sa inte fallet utan nar vi namnde Lake Bajkal for damen i biljettluckan gav hon oss tva alternativa orter som vart alfabet ar alldeles for fattigt for att kunna namna vid namn. Vi pekade pa den billigaste biljetten och undrade nar den skulle aka. Svaret blev 14.25 och endast en buss till idag. Vi insag att vi inte skulle kunna aka den dagen eftersom vi aven lyckades fa ur henne att den enda bussen tillbaka gick 16.45 vilket hade gett oss ungefar en halvtimme vid Bajkalsjon. Vi retirerade hemat igen med vrede i blicken och beslutade oss for att ga upp tidigt nasta morgon for att hinna med en morgonbuss.

Morgonen darpa var det 9e maj, dagen da alla ryssar gar ut for att fira minnet av andra varldskrigets slut. Ungdomar paraderade runt hela stan iforda uniformer, barnen lekte pa olika militarfordon och de vuxna var bara glada. Vid tiotiden klev jag och Joel in pa busstationen. Vi gick fram till kassan. Vi sade med hog och beslutsam rost Lake Bajkal. Damen i kassan skrev ner tiden bussen skulle ga pa ett papper. Vi vantade med spanning. Pa pappret stod det 14.25, samma tid som dagen innan. Det var som om en blixt slagit ned. Vi insag att vi inte skulle kunna ta oss ut till Bajkalsjon den har gangen. Vi reagerade likadant som alla andra barn av var tid hade gjort. Vi gick till ett internetcafe.

Vid det har laget kanske ni forstar varfor vi fortfarande ar bittra varje gang ordet Bajkalsjon namns. Om ni inte gor det sa ska jag nu halla lite gradde pa moset. Vi kom fram till internetcafeet nan gang pa eftermiddagen, en bra stund efter det att vi hade tankt aka till sjon. Efter en stunds surfande tradde tva valkanda ansikten in genom dorren. Det var inga mindre an ett engelskt par som vi traffat pa taget till Irkutsk. Det som verkade lite skumt var att vi visste att de bodde i samma by vid Bajkalsjon som vi hade velat ta bussen till men inte kunnat pa grund av tidtabellen. Vad de svarade nar vi fragade hur det egentligen lag till kommer att hemsoka oss lange; det gick minibussar fran en annan busstation an den vi gatt till hela vagen till Bajkalsjon varje timme.

/David

Irkutsk

Da vi klev av pa stationen i Irkutsk efter 3,5 dygn pa taget var vi extremt trotta och ganska magsjuka. Vi undvek att bli blasta av svarttaxichaufforerna och tog istallet en vanlig taxi till familjen dar vi skulle bo. Familjen visade sig besta av en medelalders kvinna med en tonarsson, som bodde i en overraskande trendigt inredd lagenhet centralt i Irkutsk. De hade aven varldens bade konstigaste och, pa satt och vis, sotaste hund (bildbevis utlovas).

Pa grund av ovan namnda magsjuka blev David sangliggande storre delen av dagen, medan jag tog en tur for att se mig om i stan. Det mesta av stan visade sig ligga kring de tva huvudgatorna "Karla Marksa" och "Lenina", tva breda boulevarder som strackte sig genom staden i varsin rikting for att motas vid Leninstatyn i mitten (observera en viss kryddning i denna bisats - Davids fel). Det mest utmarkande draget hos Irkutsk var helt klart timmerhusen. Dessa var byggda i traditionell sibirisk stil for antagligen ganska lange sedan, och det fanns overraskande manga kvar i de centrala delarna av staden. I Sverige hade sadana hus utgjort en hembyggdsgard, men har verkade det bo folk i de allra flesta. Storre delen av husen var dessutom sneda och halvt nedsjunkna i marken (bildbevis utlovas).

Dagarna i Irkutsk spenderades till storsta delen med att traska runt pa stan och att umgas med folk vi traffat pa taget. Vi struntade i att besoka Bajkalsjon, det verkade inte sa coolt.

/Joel

Blandade bilder. Ursakta den geografiska och kronologiska oordningen.

Vi och vara danska vanner Sofie och Thorbjorn i restaurangvagnen.


Tre nordbor i Novosibirsk. Giv akt!


En typisk andraklasskorridor.


Forsta bilden pa bada resanarerna tillsammans. Bilden ar tagen av en indones vars resesallskap ville ta en massa bilder pa sig sjalva tillsammans med oss... formodligen for att kunna visa for sina vanner i Indonesien vilka trevliga (for att inte tala om stiliga) svenskar de traffade pa roda torget.


En av Moskvas alla losa hundar.


En typisk gatukiosk i Moskva har storre olutbud an systembolaget.


Joel pa en ofantligt stor forortsmarknad i Moskva. Gardinavdelningen skulle t.ex. kunna tillgodose hela varldens behov av broderade halvgenomskinliga gardiner.


David i en av de maffigaste tunnerlbanestationerna.


Joel bland stressade ryssar i tunnelbanan.


Crapdosis - Din dagliga dos av skit.


Fin katedral i Mockba.


Joel intar... mat?


Joel testar babuskornas akta palsvaror. Snyggt!


Fest i kupen! Notera den svarta flacken... det ar den ryske officeren.


David trotsar sin skrack for rulltrappor.


Forsta maj i Moskva = kommunistdemonstration.


Joel utanfor Kremls murar.


Nu bar det av!


Oldrickning pa grasmatta med vacker utsikt. Tva minuter senare blev vi bortkorda av tva uniformskladda man.

Vadjan till vara arade lasare

Langa resor kan ofta bli lite trakiga. Man far ibland slut pa intressanta samtalsamnen. Da kan man till exempel leka 20 fragor, och visst ar det imponerande nar nagon tar Margaret Thatcher pa 6 fragor eller den mest avdankade medlemmen i Ronny & Ragge pa 10. Dock kanner vi att vi behover en ny lek som inte kraver nagon rekvisita sa nu ber vi er vara lasare, om vi har nagra sadana, att tipsa oss om en ny lek!

Observera att redan har provat 15 fragor sa tipsa inte om den.

Tack pa forhand!

/David

Diverse tankar angaende Ryssland i allmanhet och Moskva i synnerhet

Det ar slaende hur ytterst oturist-aktiga jag och David maste ha verkat under hela var tid i Ryssland. Vi har dessutom fatt manga bekraftelser pa att vi ser valdigt ryska ut. For det forsta kommer folk standigt fram och forsoker prata ryska med en, och fortsatter pa ryska trots att man forsoker klargora att man verkligen inte forstar. For det andra har vi fatt mer direkta bekraftelser pa att vi smalter in val. Nagra amerikaner vi traffade i Moskva sa att de blev forvanade nar vi borjade prata engelska eftersom vi ser sa ryska ut, och en kille i receptionen pa hotellet sa att jag har ett "very Russian face". Undrar om det blir likadant i Kina.

En god van till mig sa innan avresan att jag skulle akta mig for "Hundarna i Riga". Det visade sig dock att Riga helt saknade losa hundar, precis som nastan alla stader jag har besokt tidigare.
Moskva var daremot helt annorlunda. Nastan var vi an befann oss sa sag vi de losa, oftast stora, hundarna. De lag antingen och vilade pa trottoarerna eller strok runt pa gatorna och aktade sig for bilar. I borjan blev man lite smaradd nar man sag dem, men efter hand larde vi oss att de var totalt harmlosa och alltid verkade halla sig pa avstand fran manniskor. Pa ett satt utgjorde de ett ganska trevligt inslag i stadsbilden. Man kan undra hur manga av dem som var herrelosa och hur manga som bara sprang runt losa pa dagarna.

Jag hade forestallt mig om att olhaken och restaurangerna skulle ligga vagg i vagg i Moskva. Sa var inte fallet. I sjalva verket utgjorde just att hitta bra stallen att ata och ta en ol pa ett av de storre problemen vi hade i Moskva. Det var lite forvanande. Prisnivaerna var dessutom hogre an vad jag hade vantat mig. Det enda som var betydligt billigare an hemma verkade vara snabbmat och transporter, och viss man aven ol.

/Joel

Tagresan mellan Moskva och Irkutsk

Transsibiriska jarnvagen; lika mytomspunnen som valbesokt. Men hur ar det egentligen att aka med den? Vi har svaret.

Det tag vi akte med var stilenligt inrett i klassisk rysk stil, komplett med grona gardiner och bastanta ryska tagvardinnor. Utsidan var om mojligt annu mer rysk an insidan da hela taget var malat som ryska flaggan. Ett lyckat om an vagat drag av den som malat taget. Vidare fanns en mycket val fungerande restaurangvagn dar det serverades allehanda drycker och matratter, bland annat borscht - en valsmakande rysk specialite. Det som fungerade samst av allt pa taget var, kanske foga forvanande, hygienen. Detta marks kanske framst genom att jag, Joel och flera andra resanerer som steg av i Irkutsk har blivit magsjuka.

Efter bara en dag gick vi en i en form av vardag pa taget som framst bestod i att sova, forsoka kommunicera med danskar, stirra ut genom fonster och ata borscht. Efter inte alls lang tid var det nastan svart att minnas hur det var att inte aka tag eller sta pa en perrong i vantan pa att taget ska aka vidare. Ett sadant liv kan lata trakigt men bade jag och Joel minns tagresan som en bra tid. Exempel pa ett i det narmaste magiskt ogonblick var nar vi upptackte oss sjalva med sitta i restaurangvagnen pa ett tag i Sibirien, ata borscht, dricka ryskt ol och spela schack. Med andra ord en sann rysk helhetsupplevelse.

Nagonting som ofta hamnar i skymundan nar det talas om transsibiriska jarnvagen ar allt som finns utanfor taget. Till exempel hade jag fel om vilken natur jag hade att vanta mig. For alla er som undrar ska jag nu beratta att hela landet mellan Moskva och Irkutsk ar tackt av Bjorkskog med enstaka inslag av barrtrad, ett och annat trask samt sma fattiga byar. En annan intressant detalj ar att varen annu inte ar kommen i Sibirien. Traden star alldeles kala och temperaturen gar under noll pa natterna. Forutom all natur med sma byar inklamda mellan de valdiga skogarna finns aven mer eller mindre stora stader dar Novosibirsk ar den mest betydande med nastan en och en halv miljon invanare. I dessa stader stannar de transsibiriska tagen. Pa vissa av stationerna springer det fram en svarm av forsaljare, i forsta hand sma babushkor, med allehanda matvaror och palsmossor som de vill salja till resanarerna pa tagen. Den kanske minst lockande av de vanliga matvarorna var torkad fisk i stora mangder. De enda som vagade kopa fisken var vara vanner fransoserna som Joel namnde i ett annat inlagg. Tillaggas skall att det stank fisk i hela taget efterat.Tyvarr maste det erkannas att vi har varit en aning besvikna pa utbudet av matvaror pa stationerna. Pa endast en perrong kunde vi kopa akta ryska piroger.

/David

Den ryske officeren

Sent en kvall pa taget nagonstans i Sibirien snubblade jag ut ur var kupe for att sta och stirra ut i natten vid fonstrena i korridoren. Jag vande mig om at vanster och dar stod han, den unge mannen som senare skulle visa sig vara en av de mest intressanta bekantskaperna oster om svarta havet. Jag nickade artigt at honom och han kom till min forvaning fram till mig. Han sa "Restaurant", plockade fram en kortlek och gjorde en handrorelse mot halsen, ett tecken som han dagen efter forklarade betydde att dricka vodka eller nagot starkare.

Han berattade stolt pa knackig engelska att han var signalofficer i ryska armen och bad oss darfor att inte visa hans bild pa internet. Han berattade annu mer stolt om sin fru och sitt lilla barn som var med pa taget. Nar han forstod att vi kom fran Sverige sa han att han hade en Saab som han tyckte mycket om - han var till och med med i Moskvas Saabagarforening. Nar vi traffade honom var han pa vag hem till sina foraldrar nagonstans i sibirien.

/David

Moskva, Transsibiriska

Efter manga om och men har vi antligen lyckats hitta ett internet-kafe i Irkutsk. Det kanns som en evighet sedan vi lamnade Moskva nu, men jag far val anda forsoka fa ner nagra rader om vara sista tva dagar dar.

Vi anvande metron flitigt och akte till manga olika delar av stan for att se oss omkring. Roda torget var en ganska maffig plats med de hoga Kreml-murarna at ena hallet och den mycket vackra St Basil-katedralen (kand fran Kefir-paketen) at andra hallet. Pa insidan var katedralen bland de markligaste byggnader jag har sett. Tranga gangar som under de manga tornen oppnar sig till ganska sma rum. Jag undrar hur man haller en massa i en sadan katedral. Vi besokte aven en annan stor och vacker katedral, dit manga moskvabor verkade ga for att tanda ljus for sina doda slaktingar. Vadret var under hela var tid i Moskva hur bra som helst. Stralande sol och runt 20 grader.

Da det var dags for avresa kande vi oss fardiga med Moskva och valdigt taggade infor den langa tagresan. Nar vi skulle hamta ut biljetterna traffade vi ett franskt par i medelaldern som skulle med samma tag som oss. Bada visade sig vara mycket festliga manniskor som alltid hade ett leende pa lapparna. De hade aven ett schackspel som jag och David nyttjade flitigt under resan.

Da vi klev ombord pa taget vid halv tio-tiden pa kvallen blev vi forst besvikna over att det inte verkade vara sa manga backpackers ombord. Taget verkade bara vara halvfullt och vi var ensamma i var fyrbaddskupe. Andra dagen traffade vi dock tva mycket trevliga danskar, Sofie och Thorbjorn, som var pa vag till Filippinerna. Det var dessa tva vi umgicks mest med under resan. Senare fick vi aven kupekamrater i form av tva danska tjejer som visade sig ha ungefar samma reseplaner som oss. Allt eftersom utvecklades sedan gemenskapen pa taget och sista natten satt vi nio personer och sex nationaliteter inklamda i en kupe och drack vodka. Enda ryssen i sallskapet larde oss ryska skalnings- och dryckesvanor. Mycket trevligt!
Det visade sig dessutom att nastan alla dessa manniskor skulle av i Irkutsk, sa igar kvall traffades vi pa en restaurang, at, drack och utbytte kontaktuppgifter. Vara tva danska vanner kommer vi aven mota upp i Ulan Bator.

David berattar mer ingaende om tagresan.

/Joel

Moskvas tunnelbana

Under marken finns det rum och korridorer. Bland dessa rum och korridorer finns unga och gamla, fattiga och rika, manniskor som har brattom och manniskor som star och laser. Ja manniskor av alla typer, men alla har de nagonting gemensamt; de befinner sig i Moskvas tunnelbana.

Det ar latt att tro att det mest fascinerande med Moskvas tunnelbana ar att det varannan minut kommer ut ett tag ur en till synes oandligt mork tunnel for att ett ogonblick senare for alltid forsvinna in i en minst lika mork tunnel en bit bort. Det ar kanske annu lattare att tro att det mest fascinerande med Moskvas tunnelbana ar att den ar byggd for att skanka lite lyx at alla de manniskor som inte har rad med lyx hemma, och darmed ar utsmyckad med takkronor, vaggfresker, grekinsprirerade kolonner och alla tankbara detaljer....

Arligt talat ar utsmyckningarna det mest fascinerande med Moskvas tunnelbana.

/David.

Forsta uppdateringen

I skrivande stund sitter jag och David pa en vegetarisk restaurang i centrala Moskva och skriver varsitt blogginlagg. Vi at har tidigare idag, men nu har vi precis atit nagra piroger pa den mycket billigare pirogerian intill. Det ar tatt mellan pirogeriorna och pirogerna ar valdigt prisvarda.

Resan har hittils bjudit pa manga bra upplevelser. Da vi kom fram till Riga var vi valdigt trotta, eftersom det var svart att fa sig mer an bara en liten blund pa bussen och pa Skavsta. Vi lyckades i alla fall hitta ett vandrarhem med mycket trevligt lage i gamla stan. Det dryga dygn vi hade till forfogande i Riga tillbringades till storsta del med att ga. Vi vandrade runt en hel del i det vackra gamla stan, och satte oss med jamna mellanrum ner pa nagon pub. Vi lyckades aven hitta en extremt stor saluhall, dar det var intressant att ga runt och kika pa utbudet. Riga ar en fin stad, men nagonstans anda den minst intressanta delen av var resa, sa nu tanker jag inte skriva mer om det.

Bussresan mellan Riga och Moskva ar ett kapitel for sig. Det verkar pa David som att han skriver lite om den nu i denna stund.

Framme i Moskva hade vi lite problem med att hitta vart hotell. Framfor allt for att vi knappt hade sovit nagot under bussresan, och att det var valdigt jobbigt att i det tillstandet ga runt med tunga ryggsackar i en stad dar man inte forstar vad som star pa skyltarna och dar inte ens folk som jobbar i turistinformationen kan ett ord engelska. Dessutom ligger vart hotell ute i fororten, en bra bit utanfor centrala Moskva. Till slut hittade vi i alla fall hotellet, och larde oss att ta oss fram med det mycket effektiva tunnelbanesystemet. Tunnelbanestationerna i Moskva maste for ovrigt vara de vackraste i varlden. Se Davids inlagg. Det ar han som star for det skonlitterara den har gangen.

Nar vi precis hade anlant till hotellet igar gick vi ut och at pa en restaurang i naromradet. Det var naturligtvis sa att ingen i personalen kunde ett ord engelska. Dock visade det sig att kvinnan som satt vid bordet intill faktiskt talade riktigt skaplig engelska, sa hon hjalpte oss med bestallningarna och erbjod sig sedan att sla sig ned vid vart bord. Hon var valdigt oppen och trevlig och tipsade oss om restauranger och andra platser att besoka i stan. Dessutom bestamde vi att vi skulle horas av senare, idag eller imorgon. Kul att fa kontakt med lite akta Moskvabor!

Idag har vi tillbringat storre delen av dagen med att vandra runt i centrala Moskva. Det ar ju som bekant forsta Maj, vilket innebar samma sak har i Moskva som det gor hemma. Nar vi kom in till stan gick vi en bit med forsta basta tag vi stotte pa. Det visade sig, passande nog, vara ett sakfrageparti som verkar for fler och battre jarnvagar i landet. Vi lyssnade aven en stund pa kommunistpartiets talare. Det var valdigt manga roda fanor i luften, men det verkade till storsta delen vara aldre manniskor bland ahorarna. Sadana som tycker det var battre forr. For ovrigt ar det helt otroligt hur manga uniformskladda vakter som har gatt runt pa gatorna idag, eller statt pa sina bestamda vaktposter och stirrat pa en.

Forutom att njuta av Forsta Maj-atmosfaren har vi aven hunnit se en del annat. Skriver mer om det senare, for nu ar min internettid slut nar som helst.

/Joel

Bussvardinnan fran Riga

Hon var en bussvardinna. Hon var i tjugoarsaldern. Det forsta hon sa till mig var nanting pa ryska som jag inte forstod. Det forsta jag sa till henne var ett svar engelska som hon inte forstod. Hon sag pa mig en stund och upprepade det forsta hon hade sagt. Joel foreslog att hon ville att jag skulle lagga in min ryggsack pa andra sidan om bussen. Jag forstod att Joel hade ratt men fortsatte anda att pa engelska forsoka forklara for henne att jag inte forstod vad hon forsokte saga. Helt plotsligt horde jag orden "other side" fran en annan kvinna i narheten. Jag gjorde som hon sa.

Under den foljande bussresan som gick fran Riga i Lettland till Moskva i Ryssland utvecklades min och Joels relation till bussvardinnan. Vi gjorde allt fel och hon fick vara dar och stada upp efter oss. Nar vi skulle fylla i pappersarbete for att visa upp i tullen insag hon att vi inte skulle klara av det sa hon suckade och fyllde i dem at oss. Nar vi gick pa toa nar bussen stod still suckade hon och lat oss gora det trots att hon visste att toan endast bestod av ett hal ner mot vagen. Ja, allt gjorde vi fel och allt fick hon klara ut. Men jag tror anda att hon kommer att sakna oss.

Det sista hon sa till mig var nanting pa ryska som jag inte forstod. Det sista jag sa till henne var "Adios", jag hoppas att hon forstod.

/David