Da har man alltsa hoppat bungy jump. Jag har aldrig varit sa radd i hela mitt liv forut. Men som Skalman konstaterar efter sa manga aventyr; Lille Skutt var modigast av dem alla eftersom det kravs extra mycket mod nar man ar sa radd.
/David
onsdag 23 juli 2008
måndag 21 juli 2008
Uppdatering Nepal
Vi borjar nu narma oss slutet av var vistelse har i Nepal. For narvarande sitter David och skriver ett inlagg om var safari i Chitwan, sa jag tankte forsoka skriva om lite andra saker.
Den dominerande aktiviteten har i Nepal har helt klart varit var storslagna Himalaya-vandring. Da vi kom fram till Pokhara (vandringens andpunkt och en av de storre staderna i Nepal) var vara fotter trotta pa att vandra och dessutom luktade alla vara klader helt episkt.
Pokhara ligger valdigt fint vid en sjo och det var en passande plats att slappna av pa efter vara heroiska strapatser i varldens maktigaste bergskedja. Det basta var att hyra en bat, paddla ut pa sjon och bara guppa runt i solskenet i nagra timmar. Jag tog mig aven ett dopp fran baten, men David gillar inte att bli blot sa han skippade det.
Efter nagra dagar i Pokhara atervande vi till Kathmandu, vilket fungerar som bas for vara fortsatta aktiviteter i landet. I Kathmandu bor vi pa ett guesthouse i Thamel, vilket ar en stadsdel dar precis ALLT ar till for turister. Har finns guesthouses, turistanpassade kafeer och restauranger, trekking-butiker, researrangorer och allt annat en Nepal-turist kan tanka sig behova i precis varje gatuhorn. Ett sadant omrade ar naturligtvis ocksa ett populart tillhall for tiggare och jobbiga forsaljare, men de lar man sig hantera efter hand. Aven om Thamel verkligen inte ar Nepal sa ar atmosfaren har valdigt trevlig och det finns manga mysiga inne- och uteserveringar dar man kan umgas med andra resenarer.
Sedan vi atervande till Kathmandu har vi hunnit med en tredagarsresa till Chitwan, vilket David precis har skrivit ett inlagg om. Vi har aven besokt Pashupatinath, ett av de storsta och mest beromda hinduiska templen i Nepal. Templet ar en valdigt popular plats att kremera lik pa och att bevittna en sadan kremering var en ganska stark upplevelse. Kremeringsplaserna ligger langs med kanten av den flod som tempelomradet ligger utmed, och det finns en plats for hogkastiga personer (eller personer med mycket pengar) och flera platser langre ner langs floden for lagkastiga personer. Att se de gratande slaktingar sta och se pa medan liket tands pa, samtidigt som barnen glatt badar och leker i floden alldeled intill (som ar allt annar en ren eftersom all aska fran liken kastas i den!), kandes aningen markligt.
Idag har jag och David delat pa oss. Jag har agnat mig at rafting, medan David, som inte gillar att bli blot, har stannat har i Kathmandu. Raftingen var ungefar sa haftig som man kunde tanka sig (kanske kunde gatt lite snabbare ibland), och det blev annu haftigare av att jag ramlade ur baten i en av de vildaste forsarna :) Guiden visade dock prov pa sin rutin da han lyckades fiska upp bade mig och min ena tappade flip-flop ur vattnet.
Nu har vi bara tre dagar kvar i Nepal innan det bar av till Indien. En av dessa dagar ska agnas at en resa upp till Last Resort dar vi med ett gummiband runt benen ska slanga oss ner i avgrunden. Bungeen ar tydligen varldens tredje hogsta :) De ovriga dagarna ska agnas at lite sightseeing i och runt Kathmandu. En av dagarna kommer vi troligen ta bussen till Bhaktapur, vilket ska vara en ytterst trevlig stad med mycket gamla anor. Att stadskarnan ar bilfri blir en extra bonus, da man har i Kathmandu aldrig kommer undan detta standiga tutande.
/Joel
Den dominerande aktiviteten har i Nepal har helt klart varit var storslagna Himalaya-vandring. Da vi kom fram till Pokhara (vandringens andpunkt och en av de storre staderna i Nepal) var vara fotter trotta pa att vandra och dessutom luktade alla vara klader helt episkt.
Pokhara ligger valdigt fint vid en sjo och det var en passande plats att slappna av pa efter vara heroiska strapatser i varldens maktigaste bergskedja. Det basta var att hyra en bat, paddla ut pa sjon och bara guppa runt i solskenet i nagra timmar. Jag tog mig aven ett dopp fran baten, men David gillar inte att bli blot sa han skippade det.
Efter nagra dagar i Pokhara atervande vi till Kathmandu, vilket fungerar som bas for vara fortsatta aktiviteter i landet. I Kathmandu bor vi pa ett guesthouse i Thamel, vilket ar en stadsdel dar precis ALLT ar till for turister. Har finns guesthouses, turistanpassade kafeer och restauranger, trekking-butiker, researrangorer och allt annat en Nepal-turist kan tanka sig behova i precis varje gatuhorn. Ett sadant omrade ar naturligtvis ocksa ett populart tillhall for tiggare och jobbiga forsaljare, men de lar man sig hantera efter hand. Aven om Thamel verkligen inte ar Nepal sa ar atmosfaren har valdigt trevlig och det finns manga mysiga inne- och uteserveringar dar man kan umgas med andra resenarer.
Sedan vi atervande till Kathmandu har vi hunnit med en tredagarsresa till Chitwan, vilket David precis har skrivit ett inlagg om. Vi har aven besokt Pashupatinath, ett av de storsta och mest beromda hinduiska templen i Nepal. Templet ar en valdigt popular plats att kremera lik pa och att bevittna en sadan kremering var en ganska stark upplevelse. Kremeringsplaserna ligger langs med kanten av den flod som tempelomradet ligger utmed, och det finns en plats for hogkastiga personer (eller personer med mycket pengar) och flera platser langre ner langs floden for lagkastiga personer. Att se de gratande slaktingar sta och se pa medan liket tands pa, samtidigt som barnen glatt badar och leker i floden alldeled intill (som ar allt annar en ren eftersom all aska fran liken kastas i den!), kandes aningen markligt.
Idag har jag och David delat pa oss. Jag har agnat mig at rafting, medan David, som inte gillar att bli blot, har stannat har i Kathmandu. Raftingen var ungefar sa haftig som man kunde tanka sig (kanske kunde gatt lite snabbare ibland), och det blev annu haftigare av att jag ramlade ur baten i en av de vildaste forsarna :) Guiden visade dock prov pa sin rutin da han lyckades fiska upp bade mig och min ena tappade flip-flop ur vattnet.
Nu har vi bara tre dagar kvar i Nepal innan det bar av till Indien. En av dessa dagar ska agnas at en resa upp till Last Resort dar vi med ett gummiband runt benen ska slanga oss ner i avgrunden. Bungeen ar tydligen varldens tredje hogsta :) De ovriga dagarna ska agnas at lite sightseeing i och runt Kathmandu. En av dagarna kommer vi troligen ta bussen till Bhaktapur, vilket ska vara en ytterst trevlig stad med mycket gamla anor. Att stadskarnan ar bilfri blir en extra bonus, da man har i Kathmandu aldrig kommer undan detta standiga tutande.
/Joel
Royal Chitwan National Park enl. David
I sodra Nepal inrattade den nepalesiska kungen i mitten av 1800-talet ett jaktreservat for overklassen och viktiga utlandska kontakter. I reservatet forbjods folket att vistas och alla djuren levde lyckliga i harmoni med varandra forutom da kungen kom dit och skot dem. Langt senare omvandlades jaktreservatet till en nationalpark dit manniskor kommer for att titta pa djuren istallet for att doda dem. Vi har varit dar.
Chitwan ligger 16 mil, eller 6 timmar med en nepalesisk buss, soder om Kathmandu. Som vanligt var det en ratt jobbig bussresa och jag var som vanligt nar vi aker buss sjuk... men strunt samma.
Pa samma hotell som vi bodde pa i Chitwan bodde aven ett gang pa sju lakarstudenter fran olika delar av vastvarlden. Med dem spenderade vi ett par dagar i och omkring nationalparken dar vi gjorde ett antal mer eller mindre spannande och roliga aktiviteter som ofta involverade elefanter. Ja, du laste ratt; aktiviteterna involverade elefanter, pa riktigt, riktigt nara hall dessutom.
Men lat oss borja fran borjan. Efter att ha kommit fram till vart hotell gav vi oss ut pa en promenad till en narliggande by och till en narliggande flodbank for att se pa solnedgangen. Flodbanken visade sig krylla av danskar, uppskattningsvis 2/3 av alla som var dar kom fran vart sydliga grannland, sa vi gjorde ett snabbt atertag till vart hotell for att ata middag och ga och lagga oss i tid.
Nasta dag var var stora aventyrsdag. Vi gick upp tidigt i ottan, slangde i oss var frukost och strax efter 7 var vi redo att mota dagens utmaningar. Dagens forsta aktivitet var inget mindre an elefantridning. Vid porten till hotellet stod tre elefanter; en skitstor och tva lite mindre. Jag och Joel sprang direkt och satte oss pa den stora. Darefter bar det av ut i vildmarken. Vildmarken var den kanske enda besvikelsen med var djungelvistelse. Vi sag inga haftiga vilda djur. Inte ens noshorning som tydligen visar sig for 95% av alla besokare. Dock var det inte sa farligt for efter att ha ridit pa elefant var det dags att bada med elfant! Att bada med elefant ar bland det roligaste jag har gjort. Det gar i princip ut pa att sitta pa elefantens rygg och sedan bli avkastad. Det kanske inte later sa kul, men tro mig; - det ar det. Senare under eftermiddagen var det dags for en kanottur under vilken vi sag ett par krokodiler och darefter gick vi ivag till elefantuppfodningsanstalten dar vi fick se sma elefanter, deras foraldrar och alla hyss som sma elefanter kan tankas gora. Den sista aktiviteten involverade inga vilda djur, istallet fick vi se en forestallning med Chitwans naturbefolknings, det sa kallade Tharufolket, traditionella dans.
Pa tredje dagen akte vi tillbaka till Kathmandu, vid det laget var vi rorande overens om att elefanter ar varldens trevligaste djur.
/David
Chitwan ligger 16 mil, eller 6 timmar med en nepalesisk buss, soder om Kathmandu. Som vanligt var det en ratt jobbig bussresa och jag var som vanligt nar vi aker buss sjuk... men strunt samma.
Pa samma hotell som vi bodde pa i Chitwan bodde aven ett gang pa sju lakarstudenter fran olika delar av vastvarlden. Med dem spenderade vi ett par dagar i och omkring nationalparken dar vi gjorde ett antal mer eller mindre spannande och roliga aktiviteter som ofta involverade elefanter. Ja, du laste ratt; aktiviteterna involverade elefanter, pa riktigt, riktigt nara hall dessutom.
Men lat oss borja fran borjan. Efter att ha kommit fram till vart hotell gav vi oss ut pa en promenad till en narliggande by och till en narliggande flodbank for att se pa solnedgangen. Flodbanken visade sig krylla av danskar, uppskattningsvis 2/3 av alla som var dar kom fran vart sydliga grannland, sa vi gjorde ett snabbt atertag till vart hotell for att ata middag och ga och lagga oss i tid.
Nasta dag var var stora aventyrsdag. Vi gick upp tidigt i ottan, slangde i oss var frukost och strax efter 7 var vi redo att mota dagens utmaningar. Dagens forsta aktivitet var inget mindre an elefantridning. Vid porten till hotellet stod tre elefanter; en skitstor och tva lite mindre. Jag och Joel sprang direkt och satte oss pa den stora. Darefter bar det av ut i vildmarken. Vildmarken var den kanske enda besvikelsen med var djungelvistelse. Vi sag inga haftiga vilda djur. Inte ens noshorning som tydligen visar sig for 95% av alla besokare. Dock var det inte sa farligt for efter att ha ridit pa elefant var det dags att bada med elfant! Att bada med elefant ar bland det roligaste jag har gjort. Det gar i princip ut pa att sitta pa elefantens rygg och sedan bli avkastad. Det kanske inte later sa kul, men tro mig; - det ar det. Senare under eftermiddagen var det dags for en kanottur under vilken vi sag ett par krokodiler och darefter gick vi ivag till elefantuppfodningsanstalten dar vi fick se sma elefanter, deras foraldrar och alla hyss som sma elefanter kan tankas gora. Den sista aktiviteten involverade inga vilda djur, istallet fick vi se en forestallning med Chitwans naturbefolknings, det sa kallade Tharufolket, traditionella dans.
Pa tredje dagen akte vi tillbaka till Kathmandu, vid det laget var vi rorande overens om att elefanter ar varldens trevligaste djur.
/David
tisdag 15 juli 2008
Nepalesisk musik enl. David
Dar satt jag. Kinderna blossade av feber, armarna blossade av for mycket sol och mina trotta ogon var slott fixerade nagonstans i mittgangen av den nepalesiska bussen. Trots alla mina krampor madde jag anda helt okej. Jag var inte bitter over att ha blivit sjuk - "mycket battre att vara sjuk nar man aker buss an att vara sjuk nar man ar ute och vandrar" var min knivskarpa analys av situationen.
Helt plotsligt hande det nagot som fick mig att hoppa till av obehag. Nagot som var varre an sjukdom, overdriven solbranna och utebliven somn tillsammans. Nagot som endast en fullstandigt dov manniska inte markt och lidit av. Ur bussens slitna hogtalare borjade det stromma nepalesisk popularmusik.
Nu kanske ni, mina arade lasare, tanker "Ameh vaddara... musik kan val inte va sa farligt!". Det ar latt att forledas in i sadana tankar, jag menar; vi har val alla hort exempelvis Kents radiohits och faktiskt statt ut med det utan att skriva ett blogginlagg om handelsen. Da kommer vi till det oundvikliga faktum att nepalesisk popularmusik inte ar som annan musik. Lat mig forklara nagra viktiga skillnader.
1. Nepalesisk musik spelas alltid otroligt hogt, minst 1000dB ar min uppskattning.
2. Nepalesisk musik inkluderar alltid tva sangare, en man och en kvinna, som bada sjunger som om de svalt en blockflojt.
3. Nepalesisk musik har alltid samma instrumentuppsattning, en uppsattning som mest involverar oljud.
Jag skulle kunna fortsatta listan ytterligare men valjer att inte gora det utan valjer istallet att lata er luta er tillbaka med en god kopp te och njuta av att vara en halv kontinent bort fran elandet.
/David
Helt plotsligt hande det nagot som fick mig att hoppa till av obehag. Nagot som var varre an sjukdom, overdriven solbranna och utebliven somn tillsammans. Nagot som endast en fullstandigt dov manniska inte markt och lidit av. Ur bussens slitna hogtalare borjade det stromma nepalesisk popularmusik.
Nu kanske ni, mina arade lasare, tanker "Ameh vaddara... musik kan val inte va sa farligt!". Det ar latt att forledas in i sadana tankar, jag menar; vi har val alla hort exempelvis Kents radiohits och faktiskt statt ut med det utan att skriva ett blogginlagg om handelsen. Da kommer vi till det oundvikliga faktum att nepalesisk popularmusik inte ar som annan musik. Lat mig forklara nagra viktiga skillnader.
1. Nepalesisk musik spelas alltid otroligt hogt, minst 1000dB ar min uppskattning.
2. Nepalesisk musik inkluderar alltid tva sangare, en man och en kvinna, som bada sjunger som om de svalt en blockflojt.
3. Nepalesisk musik har alltid samma instrumentuppsattning, en uppsattning som mest involverar oljud.
Jag skulle kunna fortsatta listan ytterligare men valjer att inte gora det utan valjer istallet att lata er luta er tillbaka med en god kopp te och njuta av att vara en halv kontinent bort fran elandet.
/David
lördag 12 juli 2008
Annapurna circuittrekken enl. David
"Vandraren har ingenstans att ga nar han kommit fram till slutet"
- Nordman
Jag tror inte att Nordman sjalv visste ratt han hade nar han skrev ovanstaende textrad. Jag har sjalv statt vid slutet och blickat bade framat och bakat utan att ha nagonstans att ga. Slutet for min vandring var Naya Pul, ett lika sjalvklart slut som scenen i Terminator 2 dar Arnold sjunker ner i den flytande metallen (om man bortser fran scenen som kommer efter... och uppfoljaren).
Borjan ar ofta ett begrepp som ar betyligt svarare att satta fingret pa. Borjade vandringen da vi klattrade upp pa taket pa en liten buss, satte oss sa bekvamt som mojligt och susade ivag mot Himalaya? Borjade vandringen dagen darpa da vi tog vara forsta stapplande steg i vara nya kangor och med ryggsackar pa vara ovana ryggar? Eller ar kanske varje soluppgang en ny borjan, ungefar som borjan av Terminatorfilmerna dar Arnold dyker upp fran framtiden i ett blatt ljussken.
Vad hande da mellan borjan och slutet? Precis som i livet och i Terminatortrilogin fylldes dagarna av vandring, vila, vyer och action. Varje dag gick vi ett antal timmar for att njuta av naturen och att ta oss till nasta plats dar vi skulle fa vila. Varje dag naddes en ny plats dar det fanns mojlighet att fa ta det lugnt, ata och skota om sin av dagens vandring uttrottade kropp, ungefar som i Terminator 2 nar de kommer fram till en overgiven lagerlokal och plockar ut kulor ur Arnolds rygg. Himalaya ar en fantastiskt vacker plats. Bade under sjalva vandrandet och under vilan fanns at alla hall oandligt vackra vyer, som vi tyvarr oftast inte kunde se eftersom det ar valdigt molnigt under monsunperioden, ungefar som i terminator nar det ar rokigt och endast musiken avslojar att Arnold snart dyker upp ur dimman hallandes ett gevar. Att vandra langs Annapurnas ofta sma lokala stigar innebar inte bara att ga utan aven att hoppa over stenrosen, ga balansgang pa stenar over brusande floder och att varje dag kampa bade uppfor och nerfor branta backar.
Terminatorfilmerna innehaller manga minnesvarda scener som i alla fall jag aldrig kommer att glomma. Alla minns vi val till exempel scenen dar alla tror att Arnold har blivit sonderslagen av T1000 men sen kampar sig upp igen och skjuter med nagra valriktade skott ner T1000 i den glodande lavan. Ungefar sa kandes det nar Joel tog sig over Torung La-passet, den hogsta punkten pa vandringen. Han hade i flera dagar kannt av hojdsjukan och till och med legat sangbunden i ett par dagar pa 4200 meters hojd med svar huvudvark och illamaende. Jag hade gatt en bit i forvag upp pa passet och nar jag sag Joel dyka upp i fjarran hade han det dar sammanbitna ansiktsuttrycket som jag tidigare endast har sett pa Arnolds ansikte men precis som i Terminatorfilmerna slutade allt ihopa lyckligt efter en mycket stark insats. I varje ny Terminatorfilm dyker det upp en ny Arnoldterminator och precis pa samma satt dok det upp en ny Joel da vi kommit ner till under 4000 meter igen - en Joel utan hojdsjuka. Som bekant slutar ju Terminatorfilmerna lyckligt tack vare hjaltarnas ihardighet och det gjorde aven Annapurnatrekken.
Terminator 3 har ju fatt mycket kritik for att vara en onodig uppfoljare. Delvis haller jag med men jag tycker anda att filmen har ett berattigande i egenskap av en helt okej actionrulle. Visst finns det nagra faniga inslag som exempelvis att terminatorerna har fatt extremt explosiva batterier sen de tva tidigare filmerna och att Arnold anvander just denna nya accessoar for att forstora den onda terminatorn i slutet men sadana saker overskuggas helt klart av filmens tata action. Vidare tycker jag att Arnold gor en helt okej insats med tanke pa att han vid tiden da filmen spelades in hade blivit mer an 10 ar aldre an han var i den foregaende filmen och att han redan borjat satsa pa sin politiska karriar. Med allt detta i atanke valjer jag att satta betygen 4/5, 5/5 respektive 3/5 pa filmerna The Terminator, Terminator - Judgment Day respektive Terminator - Rise of the Machines.
/David
- Nordman
Jag tror inte att Nordman sjalv visste ratt han hade nar han skrev ovanstaende textrad. Jag har sjalv statt vid slutet och blickat bade framat och bakat utan att ha nagonstans att ga. Slutet for min vandring var Naya Pul, ett lika sjalvklart slut som scenen i Terminator 2 dar Arnold sjunker ner i den flytande metallen (om man bortser fran scenen som kommer efter... och uppfoljaren).
Borjan ar ofta ett begrepp som ar betyligt svarare att satta fingret pa. Borjade vandringen da vi klattrade upp pa taket pa en liten buss, satte oss sa bekvamt som mojligt och susade ivag mot Himalaya? Borjade vandringen dagen darpa da vi tog vara forsta stapplande steg i vara nya kangor och med ryggsackar pa vara ovana ryggar? Eller ar kanske varje soluppgang en ny borjan, ungefar som borjan av Terminatorfilmerna dar Arnold dyker upp fran framtiden i ett blatt ljussken.
Vad hande da mellan borjan och slutet? Precis som i livet och i Terminatortrilogin fylldes dagarna av vandring, vila, vyer och action. Varje dag gick vi ett antal timmar for att njuta av naturen och att ta oss till nasta plats dar vi skulle fa vila. Varje dag naddes en ny plats dar det fanns mojlighet att fa ta det lugnt, ata och skota om sin av dagens vandring uttrottade kropp, ungefar som i Terminator 2 nar de kommer fram till en overgiven lagerlokal och plockar ut kulor ur Arnolds rygg. Himalaya ar en fantastiskt vacker plats. Bade under sjalva vandrandet och under vilan fanns at alla hall oandligt vackra vyer, som vi tyvarr oftast inte kunde se eftersom det ar valdigt molnigt under monsunperioden, ungefar som i terminator nar det ar rokigt och endast musiken avslojar att Arnold snart dyker upp ur dimman hallandes ett gevar. Att vandra langs Annapurnas ofta sma lokala stigar innebar inte bara att ga utan aven att hoppa over stenrosen, ga balansgang pa stenar over brusande floder och att varje dag kampa bade uppfor och nerfor branta backar.
Terminatorfilmerna innehaller manga minnesvarda scener som i alla fall jag aldrig kommer att glomma. Alla minns vi val till exempel scenen dar alla tror att Arnold har blivit sonderslagen av T1000 men sen kampar sig upp igen och skjuter med nagra valriktade skott ner T1000 i den glodande lavan. Ungefar sa kandes det nar Joel tog sig over Torung La-passet, den hogsta punkten pa vandringen. Han hade i flera dagar kannt av hojdsjukan och till och med legat sangbunden i ett par dagar pa 4200 meters hojd med svar huvudvark och illamaende. Jag hade gatt en bit i forvag upp pa passet och nar jag sag Joel dyka upp i fjarran hade han det dar sammanbitna ansiktsuttrycket som jag tidigare endast har sett pa Arnolds ansikte men precis som i Terminatorfilmerna slutade allt ihopa lyckligt efter en mycket stark insats. I varje ny Terminatorfilm dyker det upp en ny Arnoldterminator och precis pa samma satt dok det upp en ny Joel da vi kommit ner till under 4000 meter igen - en Joel utan hojdsjuka. Som bekant slutar ju Terminatorfilmerna lyckligt tack vare hjaltarnas ihardighet och det gjorde aven Annapurnatrekken.
Terminator 3 har ju fatt mycket kritik for att vara en onodig uppfoljare. Delvis haller jag med men jag tycker anda att filmen har ett berattigande i egenskap av en helt okej actionrulle. Visst finns det nagra faniga inslag som exempelvis att terminatorerna har fatt extremt explosiva batterier sen de tva tidigare filmerna och att Arnold anvander just denna nya accessoar for att forstora den onda terminatorn i slutet men sadana saker overskuggas helt klart av filmens tata action. Vidare tycker jag att Arnold gor en helt okej insats med tanke pa att han vid tiden da filmen spelades in hade blivit mer an 10 ar aldre an han var i den foregaende filmen och att han redan borjat satsa pa sin politiska karriar. Med allt detta i atanke valjer jag att satta betygen 4/5, 5/5 respektive 3/5 pa filmerna The Terminator, Terminator - Judgment Day respektive Terminator - Rise of the Machines.
/David
tisdag 24 juni 2008
Nepal
Vi tillbringar nu var tredje dag i Kathmandu. Om ett par timmar ska vi ivag pa en 20 dagar lang trekking (Annapurna Circuit). Det var egentligen meningen att vi skulle aka tidigt imorse, men pa grund av strejker inom transportsektorn var det inte sakert att vi skulle kunna ta oss med buss till startpunkten idag, sa vi skjot upp det tills imorgon. Imorse fick vi veta att strejken ar over, men att det kan bli en ny strejk imorgon. Sa for att vara sakra pa att komma dit maste vi anda aka idag. Det ar lite sa det ar i Nepal nu. Massa strejker hit och dit och folk verkar allmant osakra pa hur det kommer bli med den nybildade republiken.
Hursomhelst sa ska vi alltsa vandra kring Annapurna i 20 dagar. Som hogsta punkt passerar vi Thorung La-passet pa drygt 5400 meters hojd. Efter trekkingen har vi forst tankt spendera ett par dagar i Pokhara och sedan agna oss at lite rafting i en flod mellan Pokhara och Kathmandu. Sedan blir det aven ett hopp i en av varldens hogsta bungees (160 meter). Kanske hinner vi aven med ett besok i Chitwan National Park innan vi aker vidare till Indien.
Som ni kanske forstar kommer vi pa Indiens bekostnad att tillbringa mycket langre tid i Nepal an vad som var tankt. Vi har fatt ett valdigt bra intryck av landet an sa lange och det finns hur mycket som helst att gora har!
Nu maste jag ga och packa infor trekkingen. Det kan handa att vi ar borta fran civilisationen i 20 dagar, om det inte finns internet nagonstans pa vagen.
/Joel
Hursomhelst sa ska vi alltsa vandra kring Annapurna i 20 dagar. Som hogsta punkt passerar vi Thorung La-passet pa drygt 5400 meters hojd. Efter trekkingen har vi forst tankt spendera ett par dagar i Pokhara och sedan agna oss at lite rafting i en flod mellan Pokhara och Kathmandu. Sedan blir det aven ett hopp i en av varldens hogsta bungees (160 meter). Kanske hinner vi aven med ett besok i Chitwan National Park innan vi aker vidare till Indien.
Som ni kanske forstar kommer vi pa Indiens bekostnad att tillbringa mycket langre tid i Nepal an vad som var tankt. Vi har fatt ett valdigt bra intryck av landet an sa lange och det finns hur mycket som helst att gora har!
Nu maste jag ga och packa infor trekkingen. Det kan handa att vi ar borta fran civilisationen i 20 dagar, om det inte finns internet nagonstans pa vagen.
/Joel
lördag 21 juni 2008
Bildinlagg fran Kina!! (Del 1)
Utsikt fran Huang Shan-bergen.
David ater glupskt upp sina nudlar.
Det ackligaste vi nagonsin smakat pa. Och vi har anda atit bade sniglar, silkeslarver och diverse inalvor.
Shanghais skyline med en reklambat i forgrunden.
De tva hogsta byggnaderna i Shanghai. Obs, bilden ar inte ett montage.
En vanlig syn utanfor enklare restauranger, levande seafood i baljor.
Joel pa en typisk gata i Pingyao.
David spelar ett parti biljard i Pingyao.
David framfor en arme av lergubbar.
En vagg pa ett hostel i Xi'an. Har kan man tex delge sin mening i politiskt laddade fragor.
David tar sin plats i det offentliga rummet. Men vad skriver han..?
Ropen skalla!
Joel pa varldens 8e underverk.
David vilar sig efter att ha gatt upp for jattemanga trappsteg.
Kinesiska muren som man brukar se den pa bilder.
En courtyard pa ett hostel i Beijing.
Hemma pa var gata i Beijing.
Joel med Maos portratt i bakgrunden.
Pekinganka, kinas mest kanda matratt?
Vi har slagit oss ner med nagra kineser utanfor en musikaffar och David har lanat en gitarr och spelar en gammal Dylan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)