Annapurna circuittrekken enl. David

"Vandraren har ingenstans att ga nar han kommit fram till slutet"
- Nordman

Jag tror inte att Nordman sjalv visste ratt han hade nar han skrev ovanstaende textrad. Jag har sjalv statt vid slutet och blickat bade framat och bakat utan att ha nagonstans att ga. Slutet for min vandring var Naya Pul, ett lika sjalvklart slut som scenen i Terminator 2 dar Arnold sjunker ner i den flytande metallen (om man bortser fran scenen som kommer efter... och uppfoljaren).

Borjan ar ofta ett begrepp som ar betyligt svarare att satta fingret pa. Borjade vandringen da vi klattrade upp pa taket pa en liten buss, satte oss sa bekvamt som mojligt och susade ivag mot Himalaya? Borjade vandringen dagen darpa da vi tog vara forsta stapplande steg i vara nya kangor och med ryggsackar pa vara ovana ryggar? Eller ar kanske varje soluppgang en ny borjan, ungefar som borjan av Terminatorfilmerna dar Arnold dyker upp fran framtiden i ett blatt ljussken.

Vad hande da mellan borjan och slutet? Precis som i livet och i Terminatortrilogin fylldes dagarna av vandring, vila, vyer och action. Varje dag gick vi ett antal timmar for att njuta av naturen och att ta oss till nasta plats dar vi skulle fa vila. Varje dag naddes en ny plats dar det fanns mojlighet att fa ta det lugnt, ata och skota om sin av dagens vandring uttrottade kropp, ungefar som i Terminator 2 nar de kommer fram till en overgiven lagerlokal och plockar ut kulor ur Arnolds rygg. Himalaya ar en fantastiskt vacker plats. Bade under sjalva vandrandet och under vilan fanns at alla hall oandligt vackra vyer, som vi tyvarr oftast inte kunde se eftersom det ar valdigt molnigt under monsunperioden, ungefar som i terminator nar det ar rokigt och endast musiken avslojar att Arnold snart dyker upp ur dimman hallandes ett gevar. Att vandra langs Annapurnas ofta sma lokala stigar innebar inte bara att ga utan aven att hoppa over stenrosen, ga balansgang pa stenar over brusande floder och att varje dag kampa bade uppfor och nerfor branta backar.

Terminatorfilmerna innehaller manga minnesvarda scener som i alla fall jag aldrig kommer att glomma. Alla minns vi val till exempel scenen dar alla tror att Arnold har blivit sonderslagen av T1000 men sen kampar sig upp igen och skjuter med nagra valriktade skott ner T1000 i den glodande lavan. Ungefar sa kandes det nar Joel tog sig over Torung La-passet, den hogsta punkten pa vandringen. Han hade i flera dagar kannt av hojdsjukan och till och med legat sangbunden i ett par dagar pa 4200 meters hojd med svar huvudvark och illamaende. Jag hade gatt en bit i forvag upp pa passet och nar jag sag Joel dyka upp i fjarran hade han det dar sammanbitna ansiktsuttrycket som jag tidigare endast har sett pa Arnolds ansikte men precis som i Terminatorfilmerna slutade allt ihopa lyckligt efter en mycket stark insats. I varje ny Terminatorfilm dyker det upp en ny Arnoldterminator och precis pa samma satt dok det upp en ny Joel da vi kommit ner till under 4000 meter igen - en Joel utan hojdsjuka. Som bekant slutar ju Terminatorfilmerna lyckligt tack vare hjaltarnas ihardighet och det gjorde aven Annapurnatrekken.



Terminator 3 har ju fatt mycket kritik for att vara en onodig uppfoljare. Delvis haller jag med men jag tycker anda att filmen har ett berattigande i egenskap av en helt okej actionrulle. Visst finns det nagra faniga inslag som exempelvis att terminatorerna har fatt extremt explosiva batterier sen de tva tidigare filmerna och att Arnold anvander just denna nya accessoar for att forstora den onda terminatorn i slutet men sadana saker overskuggas helt klart av filmens tata action. Vidare tycker jag att Arnold gor en helt okej insats med tanke pa att han vid tiden da filmen spelades in hade blivit mer an 10 ar aldre an han var i den foregaende filmen och att han redan borjat satsa pa sin politiska karriar. Med allt detta i atanke valjer jag att satta betygen 4/5, 5/5 respektive 3/5 pa filmerna The Terminator, Terminator - Judgment Day respektive Terminator - Rise of the Machines.

/David