Nepalesisk musik enl. David

Dar satt jag. Kinderna blossade av feber, armarna blossade av for mycket sol och mina trotta ogon var slott fixerade nagonstans i mittgangen av den nepalesiska bussen. Trots alla mina krampor madde jag anda helt okej. Jag var inte bitter over att ha blivit sjuk - "mycket battre att vara sjuk nar man aker buss an att vara sjuk nar man ar ute och vandrar" var min knivskarpa analys av situationen.

Helt plotsligt hande det nagot som fick mig att hoppa till av obehag. Nagot som var varre an sjukdom, overdriven solbranna och utebliven somn tillsammans. Nagot som endast en fullstandigt dov manniska inte markt och lidit av. Ur bussens slitna hogtalare borjade det stromma nepalesisk popularmusik.

Nu kanske ni, mina arade lasare, tanker "Ameh vaddara... musik kan val inte va sa farligt!". Det ar latt att forledas in i sadana tankar, jag menar; vi har val alla hort exempelvis Kents radiohits och faktiskt statt ut med det utan att skriva ett blogginlagg om handelsen. Da kommer vi till det oundvikliga faktum att nepalesisk popularmusik inte ar som annan musik. Lat mig forklara nagra viktiga skillnader.

1. Nepalesisk musik spelas alltid otroligt hogt, minst 1000dB ar min uppskattning.
2. Nepalesisk musik inkluderar alltid tva sangare, en man och en kvinna, som bada sjunger som om de svalt en blockflojt.
3. Nepalesisk musik har alltid samma instrumentuppsattning, en uppsattning som mest involverar oljud.

Jag skulle kunna fortsatta listan ytterligare men valjer att inte gora det utan valjer istallet att lata er luta er tillbaka med en god kopp te och njuta av att vara en halv kontinent bort fran elandet.

/David