Hon var en bussvardinna. Hon var i tjugoarsaldern. Det forsta hon sa till mig var nanting pa ryska som jag inte forstod. Det forsta jag sa till henne var ett svar engelska som hon inte forstod. Hon sag pa mig en stund och upprepade det forsta hon hade sagt. Joel foreslog att hon ville att jag skulle lagga in min ryggsack pa andra sidan om bussen. Jag forstod att Joel hade ratt men fortsatte anda att pa engelska forsoka forklara for henne att jag inte forstod vad hon forsokte saga. Helt plotsligt horde jag orden "other side" fran en annan kvinna i narheten. Jag gjorde som hon sa.
Under den foljande bussresan som gick fran Riga i Lettland till Moskva i Ryssland utvecklades min och Joels relation till bussvardinnan. Vi gjorde allt fel och hon fick vara dar och stada upp efter oss. Nar vi skulle fylla i pappersarbete for att visa upp i tullen insag hon att vi inte skulle klara av det sa hon suckade och fyllde i dem at oss. Nar vi gick pa toa nar bussen stod still suckade hon och lat oss gora det trots att hon visste att toan endast bestod av ett hal ner mot vagen. Ja, allt gjorde vi fel och allt fick hon klara ut. Men jag tror anda att hon kommer att sakna oss.
Det sista hon sa till mig var nanting pa ryska som jag inte forstod. Det sista jag sa till henne var "Adios", jag hoppas att hon forstod.
/David
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När jag läser detta inlägg undrar jag hur det ska gå för er längre fram på er resa!:) Envis som du är David, är jag rädd att du skall råka i en dispyt med någon Maffia av något slag. *Under pistolhot* -"Upp med händerna(på ryska)", varpå du säger något, för honom, lika obegripligt till honom på spanska, där du förklarar att du inte förstår vad han säger! *pang*
haha... ja, jag borde nog forsoka valja sprak med lite mer omsorg i framtiden och kanske ga vidare i samtalen nar jag faktiskt lyckas lista ut vad de sager..;)
Skicka en kommentar