Tagresan mellan Moskva och Irkutsk

Transsibiriska jarnvagen; lika mytomspunnen som valbesokt. Men hur ar det egentligen att aka med den? Vi har svaret.

Det tag vi akte med var stilenligt inrett i klassisk rysk stil, komplett med grona gardiner och bastanta ryska tagvardinnor. Utsidan var om mojligt annu mer rysk an insidan da hela taget var malat som ryska flaggan. Ett lyckat om an vagat drag av den som malat taget. Vidare fanns en mycket val fungerande restaurangvagn dar det serverades allehanda drycker och matratter, bland annat borscht - en valsmakande rysk specialite. Det som fungerade samst av allt pa taget var, kanske foga forvanande, hygienen. Detta marks kanske framst genom att jag, Joel och flera andra resanerer som steg av i Irkutsk har blivit magsjuka.

Efter bara en dag gick vi en i en form av vardag pa taget som framst bestod i att sova, forsoka kommunicera med danskar, stirra ut genom fonster och ata borscht. Efter inte alls lang tid var det nastan svart att minnas hur det var att inte aka tag eller sta pa en perrong i vantan pa att taget ska aka vidare. Ett sadant liv kan lata trakigt men bade jag och Joel minns tagresan som en bra tid. Exempel pa ett i det narmaste magiskt ogonblick var nar vi upptackte oss sjalva med sitta i restaurangvagnen pa ett tag i Sibirien, ata borscht, dricka ryskt ol och spela schack. Med andra ord en sann rysk helhetsupplevelse.

Nagonting som ofta hamnar i skymundan nar det talas om transsibiriska jarnvagen ar allt som finns utanfor taget. Till exempel hade jag fel om vilken natur jag hade att vanta mig. For alla er som undrar ska jag nu beratta att hela landet mellan Moskva och Irkutsk ar tackt av Bjorkskog med enstaka inslag av barrtrad, ett och annat trask samt sma fattiga byar. En annan intressant detalj ar att varen annu inte ar kommen i Sibirien. Traden star alldeles kala och temperaturen gar under noll pa natterna. Forutom all natur med sma byar inklamda mellan de valdiga skogarna finns aven mer eller mindre stora stader dar Novosibirsk ar den mest betydande med nastan en och en halv miljon invanare. I dessa stader stannar de transsibiriska tagen. Pa vissa av stationerna springer det fram en svarm av forsaljare, i forsta hand sma babushkor, med allehanda matvaror och palsmossor som de vill salja till resanarerna pa tagen. Den kanske minst lockande av de vanliga matvarorna var torkad fisk i stora mangder. De enda som vagade kopa fisken var vara vanner fransoserna som Joel namnde i ett annat inlagg. Tillaggas skall att det stank fisk i hela taget efterat.Tyvarr maste det erkannas att vi har varit en aning besvikna pa utbudet av matvaror pa stationerna. Pa endast en perrong kunde vi kopa akta ryska piroger.

/David