Beijing

Sitter nu pa vart hostel i centrala Xian. Det var egentligen tankt att vi skulle aka ut och titta pa Terrakotta-armen idag, men eftersom David vaknade upp med en lattare magsjuka imorse (jag maste tillagga att den av oss som vaccinerade sig mot turistdiarre anda far de varsta magsjukorna :)) beslutade vi oss for att skjuta upp det tills imorgon. Nar David blir battre (vilket enligt erfaranhet borde vara om ett par timmar) ska vi ut och titta pa stan och ta en cykeltur pa stadsmuren. Fram tills dess passar jag pa att uppdatera bloggen.

Det har borjat cirkulera vissa rykten om att det kan bli mojligt for utlanningar att resa in i Tibet redan i borjan av Juni. Detta var goda nyheter for oss eftersom vi i princip hade gett upp hoppet, men dock ar det bara rykten an sa lange och ingen verkar veta nogot sakert. De kinesiska myndigheterna kan vara valdigt frustrerande att ha att gora med.

Nu ska jag inte beklaga mig mer over osakra framtidsplaner, utan istallet skriva om det som har varit. Vi har besokt tva stader i Kina innan vi kom till Xian; det enorma Beijing och det mysiga och charmiga Pingyao. Jag anvander mig av kronologisk ordning och borjar med Beijing.

Det forsta som maste sagas om Kinas huvudstad ar hur otroligt stor den kanns. Nar man ser en karta over stan tanker man ofta att man latt kan ta sig mellan punkt A och B till fots, innan man blir pamind om kartans skala och inser att det skulle ta atskilliga timmar. Tur att taxi ar sa billigt och att halften av alla bilar ar taxibilar.

Beijing ar en stad med otroligt manga ansikten. Fran affarskvarteren med ett forbluffande antal skyskrapor av de mest fantastiska former och storlekar, till de charmiga "Hutong"-kvarteren med sina ytterst smala grander. Vart hostel lag centralt pa en mycket trevlig gagata (dar folk ibland anda envisades med att kora in lastbilar vilket ledde till att intet ont anande turister var nara att bli overkorda) dar restaurangerna och butikerna ligger vagg i vagg. En typisk dag for oss i Kina innehaller tre rejala restaurangmaltider och det ar verkligen inte svart att hitta stallen dar man far en riktigt god och mattande maltid for 20-lappen.

En annan trevlig gata var "Food Street" dar restaurangerna om mojligt lag annu tatare. Tillsammans med vara danska vanner gick vi pa en relativt exklusiv restaurang (som anda var otroligt billig med svenska matt) och testade pekinganka, stans storsta specialitet. Inressant var att kocken kom ut med den helstekta ankan pa en vagn, stallde sig vid vart bord och skar upp kottet infor vara ogon innan det serverades. De resterande delarna av ankan fick vi sedan med oss i en plastpase! Under hela restaurangbesoket hade vi fyra servitriser som bara verkade halla koll pa vart bord. Detta ar inget ovanligt, eftersom arbetsplatser i allmanhet och restauranger i synnerhet ar sjukt overbemannade har i Kina. Pa manga restauranger bars t ex maten fram till bordet av en person, varefter en annan tar over den bara for att stalla ner den pa bordet. Jag antar att lonerna gor det mojligt att anstalla alldeles for mycket personal.

Gatulivet i Beijing ar oerhort livligt och trevligt. Folk sitter ofta pa gatan och spelar kort eller gitarr, och pa vissa restauranger kan man be att fa bordet utflyttat pa gatan for att ta del av den trevliga atmosfaren. Vad som ar mindre trevligt med gatorna ar luftfororeningarna. Smoggen ar helt otroligt tat och jag overdriver inte nar jag sager att himlen aldrig blir bla i Beijing. Jag har aldrig sett nagot liknande! Smoggen ger sakerligen ocksa sitt bidrag till den enorma varmen i staden.

En av dagarna i Bejing agnade vi at att ta oss ut till muren och ga drygt 10 km pa den. Detta var en helt otrolig upplevelse som i allra hogsta grad motiverar ett separat blogginlagg. Vi har aven besokt den Forbjudna Staden och Temple of Heaven, och aven om det var haftigt sa var det anda mer upplevelsen av staden Beijing an av dess sevardheter som satte de storsta avtrycken.

/Joel